Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orsakerna till unionens upplösning. Af Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORSAKERNA TILL UNIONENS UPPLÖSNING.
591
sig oviljan i Norge äfven mot unionen
såsom ett hinder på stortingets väg mot
envälde. Men ännu mera blef detta fal-
let, när efter konungamaktens kapitula-
tion 1884 det var klart, att unionen nu
mer var det enda hindret på denna väg.
Unionen undandrog nämligen stortinget
nästan helt och hållet ett stort område
af statslifvet — utrikesledningen. Detta
svär alldeles emot grundprincipen uti
den författningstyp, som här arbetade
sig fram, och som fått ett pregnant ut-
tryck uti Sverdrups bekanta ord: »I
denna sal (stortingets) skall samlas all
makt». Så länge utrikesärenden voro
undandragna stortingets kontroll och be-
slutandemakt, var detta ej fallet. Stor-
tinget var då ej fullt herre i eget hus,
och typen förblef alltjämt en torso. Här-
med är konflikten mellan grundloven och
unionen gifven. Den fanns där redan från
begynnelsen, men först i den mån den
förre befrias från konstitutionalismens
element bryter konflikten ut i full låga.
Detta är alltså den förnämsta orsaken
till unionens upplösning och den egent-
ligen drifvande kraften därvid. Unionen
stod i vägen för det fulla förverkligandet
af folksuveränitetens idé, såsom denna
nedlagts uti 1814 års grundlov. Därför
måste den bort, liksom konungamakten.
Striden mot unionen blef ett moment uti
den inre författningskonflikten. Och som
den senare skedde i demokratiens tecken,
så sågs den förre vanligen med sympa-
tiska ögon äfven af demokratien på denna
sidan Kölen — ett moment uti den långa
unionskonflikten som först härigenom får
sin förklaring.
Men ännu återstår, för att fullt klar-
göra kausalsammanhanget uti denna inre
och yttre utveckling, att nämna några ord
om verktygen för densamma — de poli-
tiska partierna. Ty det är det parla-
mentariska lifvet och det med detta för-
bundna partiväsendet som förvandla de
inneboende motsatserna till politiska ten-
denser och sätta dem i rörelse. De stats-
rättsliga motsatserna förkroppsligas uti
stridande partier, hvarigenom de olika
rättssatserna bli lefvande krafter, som
inbördes kämpa för sin existens och för
en konsekvent utveckling till det ytter-
sta. Detta är en allmän men föga upp-
märksammad företeelse i det politiska
lifvet. Ingenstädes kan den iakttagas
bättre än i Norge.
Det partiväsen, som i Norge uppstått
och hvars kamp om makten fyller hela
dess historia från 1840-talet, har helt och
hållet sin grund uti statsrättsliga förhål-
landen, nämligen dels den norska författ-
ningens nu berörda heterogena byggnad,
dels unionens ofvan antydda beskaffenhet.
Naturligen ha personlig ärelystnad och
tidens politiska idéer spelat en roll här-
vid men blott såsom verktyg för de
förra. Likaså voro i begynnelsen äfven
sociala motsatser förknippade med denna
partibildning, nämligen mellan bönderna
å ena sidan och ämbetsmännen samt de
i städerna bosatta högre klasserna, hvaraf
de senare mest rekryterades, å andra.
Men sedan böndernas makt i stortinget
(efter bondeledaren Uelands död 1869)
brutits och advokaten Sverdrup tagit
ledningen af vänstern, blef denna ute-
slutande ett statsrättsligt parti och då
äfven genom en naturlig återverkan hö-
gern. Det ena partiet blir målsman för
den ena af de i författningen liggande
typerna, folksuveräniteten, det andra för
den andra, den konstitutionella monar-
kien.
Med denna inre författningsmotsats
förbinder sig, som naturligt är, den i
unionen liggande motsatsen mellan natio-
nell själfständighet och unionell samhörig-
het med Sverige. Vänstern blir unions-
fientlig, högern unionsvänlig. Ja, detta
blir snart ett vapen och ett kampmedel
i den inre författningsstriden. Vänstern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
