Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 8 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
E. WRANGEL.
såsom 1807 de franska kungliga
emigranterna och 1813 madame de Stael.
Efter revolutionen 1809 hade den
gusta-vianske hofstallmästaren icke lust att
uppträda vid det nya hofvet; och
familjen flyttade efter någon tid ned till
Skåne, där Schwerin 1808 köpt den
gamla Ramelska egendomen Sireköpinge
— Sigrithæköpinge som den på
1300-talet kallades — belägen vid en liten å
i en dalsänka, ungefär 1,5 mil söder om
Rosenlund och med nästan samma
afstånd från (öster om) Landskrona och det
dubbla till Lund.
Den vackra friherrinnan synes icke
hafva lämnat hufvudstaden med större
saknad: hon skulle nu i ro ägna sig åt
sina barns uppfostran. Det äldsta
barnet, dottern Ebba, var födt 1807, andra
dottern Martina 1809 (samma dag som
modern). Sonen Jules blef född hos
mormodern på Råda 1810. Det yngsta
barnet Carl föddes år 1815 å Sireköpinge,
där man till åminnelse af denna glada
händelse på gårdsplanen planterade en
ek, som nu reser sig där stor och
lummig.
I Stockholm hade hofstallmästarens
unga fru — som erhållit en god
uppfostran, såsom modet bjöd, för »en
renhårig fransyska» — tillvunnit sig
anseende för skönhet och begåfning.
Åtskillige af de gamle gustavianerna med
Nils von Rosenstein i spetsen bringade
henne sin hyllning. Främst bland den
yngre generationen stod i detta afseende
Carl Gustaf von Brinkman, som 1810
återkommit till Sverige från sin
mångåriga vistelse i utlandet. Detta umgänge
utöfvade ett synnerligen bildande
inflytande på den unga friherrinnan. Med
Rosenstein, som synes varit en vän till
hennes man, blef Martina von Schwerin
tidigt bekant: »han försmådde ej»,
yttrade hon en gång till Tegnér, »att lämna
åt den femtonåriga outvecklade kvinnan
en uppmärksamhet, som lärde mig finna
en värdighet i tanken och ett behag i
odlingen, jag förut ej anat». Rosensteins
»filosofi och känsla» beundrade hon
alltjämt, och hon förde sedan en
regelbunden korrespondens med honom. Leopold
och hans krets bland gustavianerna stod
hon mera fjärran. Så mycket lifligare
var hennes förbindelse med Brinkman,
hvarom flera tusen brefark ännu vittna.
Hvad Brinkman betydde för henne,
framhöll hon mer än en gång för Tegnér,
hvilken just genom henne blef
sammanförd med den förre. Det är rörande att
läsa hennes ömma omtanke om sin gamle
stockholmsbeundrares vacklande hälsa.
Brinkman, skref hon en gång, hade för
henne varit en lärare i lifvets konst:
han hade meddelat henne sin
»resignationslära, prydligt beklädd med namnet
filosofi . . . han har lärt mig att fatta
posto på jorden och äfven där skåda
upp till himlen, utan att därför försaka
de njutningar lifvet med mer eller mindre
moderlig hand skänker oss». I »Snillets
värld», det stora prisstycket af 1821,
lofsjunger Brinkman henne:
Hälsades din första blick mot dagen
ej af sångens och af harpans ljud?
Flätades ej festligt af behagen
din förlofningskrans med snillets gud?
O med tårar, af förtjusning fällda
för den sällhet mig .en gud beskärt,
må min lyra tacksamt återgälda
hvad din milda vishet henne lärt.
Är det hon ej, den förtroligt ömma, – — —
som kring skuggorna af lifvets höst
snillets friska morgonskymning breder,
och med Ariadnes blick och röst
vänligt mig ur tidens irrgång leder
till den värld jag anar i mitt bröst.
»Stella» heter hon hos Brinkman, och
i en 1842 nedskrifven anmärkning till
det henne dedicerade poemet
»Vänskapen» säges Stella vara »inom Sverige
författarens lefvande sångmö under 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
