Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 8 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WRANGEL.
Tegnér blef genast inbjuden till
Sire-köpinge. Om hans förtjusning öfver det
charmanta mottagandet där vittnar hans
tacksamhetsbref af den 2 september:
Mitt vistande på Sireköpinge hör till de få
helt och hållet lyckliga dagar jag haft i Skåne.
. . . Men minnet, åtminstone mitt, är en god
hushållare. Jag vågar ej skrifva vidare härom
af fruktan att falla in i den sentimentala tonen,
hvilken väl kan passa för Brinkman, men icke
därföre för mig.
Från denna tid vidtager en
korrespondens, som tidvis var synnerligen
liflig, särskildt medan Tegnér ännu
vistades i Skåne, och som alltjämt fortsattes
till dennes senaste år — igenom ett
fjärdedels sekel. Flere bref af Tegnér
äro offentliggjorda i Jubelfestupplagan,
sedan Böttiger i de Samlade skrifterna
gifvit några smakprof däraf. Helt få af
Martina von Schwerins många bref till
Tegnér hafva publicerats (Ur Esaias
Tegnérs papper, 1880). De förtjäna nästan
alla att tryckas, likasom en del hittills
obekanta bref från Tegnér till henne,
och en upplaga däraf torde också
framdeles se dagen. Åtskilligt af det
intressantaste kunna vi redan nu meddela, om
än utrymmet här påbjuder en förkortad
form. Till båda de märkliga
personernas karakteristik ger denna brefväxling
viktiga bidrag.
Martina Törngren, såsom hon
vanligen ända till 1840-talet skref sig —
enligt ett äldre bruk begagnande
flicknamnet —, framstår i denna brefväxling
icke blott som en spirituell och beläst
dam, som väl kan förtjäna namnet vitter
bättre än de flesta af den tidens svenska
författarinnor, utan också som en kvinna
med såväl varm och djup känslighet som
täkt och klokhet, och därtill en stark
ande, motståndskraftig och energisk. Hon
skildras af samtida som skön och
intagande på samma gång som naturlig
och uppriktig. Brinkman, som särskildt
beundrade hennes fina smak samt
träffande och själfständiga omdöme, yttrade en
gång till Geijer: »Hos henne är allt
ren-känsligt allvar, i vänskap som i
vitterhet, i världsåsikt och i lefnadsvishet.»
Med detta djup förenade hon ett
skämtsamt lynne, och hennes humor hjälpte
henne öfver många stötestenar.
Friherrinnan von Schwerin hade vid
1820-talets början redan genomgått
åtskilliga pröfningar och lärt att icke alltid
dansa på rosor. Plikttroget skötte hon
sitt hushåll, och de praktiska bestyren
upptogo ofta hennes tid; när t. ex. någon
af sönerna hemkom, inträdde »en
strump-och skjort-period för den moderliga
omsorgen». För sin man, som i flera fall
synes varit obeslutsam, fick hon ofta
tänka och handla. Hon klagar stundom
öfver att lifvet medfört desillusioner och
ej tagit hänsyn till »hjärtats ouppfyllda
fordringar och aldrig hvilande längtan».
Tryckande fann hon stundom icke blott
de skrankor, som konvenansen ställer
för societetens damer, utan också den
beroende ställning, som kvinnan i
allmänhet intager gent emot mannen. Detta
kommer då och då fram i brefven, t. ex.
när hon (dec. 1825) omtalar sin son
Jules’ anlag och utveckling:
Jag njuter nu rätt moderligt den glädjen
att hafva återsett min pojke, som artar sig väl
och är kvick, liflig, munter såsom hans ålder
tillkommer. De, som känt mig från barndomen,
påstå honom vara den af mina barn, som mest
liknar mig — Gudi lof naturen härvid bestämt
honom till karl. Fattningsgåfva, liflighet, kraft
och verksamhet kunna gagna till något, då de
slippa att utveckla sig bakom de kvinnliga
sol-eller kjortelskärmarne.
»Kvinnan är skapelsens skrapkaka»,
utbrister hon en gång (1836); hon kan
och får ej gå utom sin trångt tillmätta
krets, hon må »stanna vid sin läst, och
lyckligast den, för hvilken kärleken däraf
tillhuggit formen». Och hon tillägger
om männens egoism: »Så stympen I oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
