- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
14

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 8 bilder - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 E. WRANGEL.

Friherrinnan medsänder också några
rader: »Handen på hjärtat och tårar i ögat
kunna endast rätt tacka för en hågkomst
som är mig så dyrbar.»

»Friherrinnan är mitt vittra samvete»,
brukade Tegnér yttra. Hos henne fann
han, hvad han nog mer än en gång,
också pä senare dagar, trodde sig finna
men så sällan i verkligheten fann hos
en kvinna — ett med fin bildning förenadt
godt omdöme och en med varm känsla
förbunden förståelse af hans litterära
idéer, hans åsikter om andras liksom om
egen diktning. Man må ju icke undra
öfver att hennes uttryck om Tegnérs
författarskap merendels äro beundrande;
men det finnes grader i denna beundran,
som äro betecknande. Och det sätt,
hvarpå hon framför den samma, är
elegant, stundom skämtsamt. Hon
efterföljde icke blindt andra, icke ens
Brink-man; hans uttryck om Tegnér kunde
hon väl kopiera, men »jag älskar
framför allt att lefva pä egen bekostnad,
äfven i intellektuellt afseende». Och hon
tillägger: »Äfven vill jag dokumentera
mig och med svart på hvitt bevisa, huru
väl jag förtjänar namnet biktmoder, som
jag af hjärtans grund antager.»’ (Dec.
1821.) En annan gång betygar hon, att
hennes artighet icke är af det fransyska
slaget. »Jag är aldrig så sann, så god
svensk och känner mig aldrig så stolt
öfver att vara det, som när jag
beundrar er.» Det var framför allt svenskheten
hon framhöll i Tegnérs diktning. Detta
uttryckte hon särskildt på tal om
Nattvardsbarnen. Axel beundrade hon
öcksa, men hon menade, att Tegnér »har
ännu starkare strängar på sin lyra,» och
hon insåg snart, att Axel icke kunde
äga ett så betydande värde, om poemet
än för den stora publiken skulle blifva
lättast tillgängligt och fortast populärt:
»Intet af edra öfriga mästerstycken synes
hafva så bestämdt verkat på allmänheten

som detta.» Och när de 1822 färdiga
sångerna af Fritiof kommo henne
tillhanda, utropade hon: »Hade jag ej rätt
att ett ännu högre ideal än Axel
sväfvat för Tegnérs själ.» Vida öfver
allmänhetens beröm satte ju också Tegnér
bifallet af de utvalda: »En bifallsnick,
helst af ett Pallashufvud som det
ifrågavarande, är mig oändligt mera värdt än
hela rökelsefat annars >, skrifver han i
anledning af hennes omdöme om
»Försoningen». Säkerligen har Martina von
Schwerins uppmuntran och förståelse
bidragit till att Fritiofs saga blef
fullbordad. Däremot lyckades hon icke förmå
honom att skrifva en tragedi, hvartill
han också blef uppmuntrad af Leopold;
Martina von Schwerin antydde, att
Do-malder vore ett godt ämne. »Tragedien»
omtalas visserligen (dec. 1821) såsom
påbegynt, men något vidare höres sedan
icke af. Redan i oktober nämnda år
(1821) hade Tegnér meddelat henne sina
betänkligheter mot att gifva sig in pä
det dramatiska området. — Bland de
mindre dikter, som hon yttrar sig om,
uppehåller hon sig särskildt vid Grafven
i Hiéres, »det skönaste som vi i den
vägen ha på svenska» finner hon i dess
tolfte strof (I himlens vindar susen lätt
och blanden er sång med vår, med
hennes som far dit! ete).

Bekymren för Svenska akademiens
rekrytering delade hon med Tegnér,
såsom jag antydt. Många stora förmågor
hade den icke; det förvånade henne
därför ej, att akademien vände sig till »sin
Atlas vid hvarje tillfälle hon behöfver
höjas öfver den töckniga atmosfär, i
hvilken hon vanligtvis andas». I
afseende på hans eget inträdestal, som
enligt Önskan något redigerades, var hon
glad att den akademiska smaken ändock
låtit stå kvar »ett och annat af frihet
och mänskligt ungdomslif».

Huru stolt hon var öfver att äga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free