Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sommartorp. Af Albert Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ALBERT GELLERSTEDT.
EN FÖRSVUNNEN.
Skall aldrig mer du muntert kvintilera
i silfverpoppeln? Jag i väntan går
— o, tänk dig! — sedan femton långa
år. ...
Du stygga spelman, skall jag gå här flera?
Ack, hvarför skulle du just emigrera
och kråkorna bli kvar här så en corps?
Emellertid ej någon riktig vår
här lyckats komma sig i gång numera.
Syrener! Halft förgäfves nu i blommen,
sen ej I bären mer den fina stommen
till jordens nättast byggda diktarhem.
Hvem skall väl nu på edra vippor gunga
så fjäderlätt och syssla smått och sjunga,
Sen glada Hypolais* dött?—Ja hvem?
DVÄRGTALLEN.
Du dvärgtall med din rot i bergets springa,
som aldrig njutit skydd, ej haft ett stod,
som dagligdags på alla vis slet nöd
och lärt dig kink och önskningar betvinga,
har ens du drömt att rundligen betinga,
som annat folk, dig timlön eller bröd?
Du står ju på ditt berg helt solguldsröd
och lugn, när bygdens kvällsvardsklockor
ringa . . .
Din krona har du hållit fast och lappat,
när kungar, sex i rad, ha sina tappat.
Jag bugar djupt. Har du min hyllning
sett? —
Hur oberörd! De gamla knän du böjer
och knotig arm liksom till tack du höjer
mot himmeln — som dock mycken sol
dig gett.
MIN ROS.
La France, min egen älsklingsros och
vän!
I flydda år i någon enkel visa
jag sökt att dina många dygder prisa —
de tonerna förklingat längesen.
Till gammal kärlek vänder man igen:
du skära ögonfröjd, du blickens lisa
när man bland töcken får gå här och kisa,
tag min sonett! Ack du kan smycka den!
All världen brukar ju på vers och prosa
just dig långt mer än andra blomster rosa,
blir du ej fåfäng, också du, till slut?
Ett dubbelsvar, ett tyst, jag kunde fånga:
mer färg hon fick, en len, balsamisk ånga
hon sände rundt mitt trädgårdsrike ut...
CLEMATIS VITICELLA.
O Clematis, som klängt på mina knutar
snart tjugu år och hjälpt mig tjället måla
så nätt, att det af trefnad tyckes stråla,
tag liten lofsång mot förrän jag slutar!
Blif inte rädd! Jag plär ej högljudt skrala,
min sångmö bär ej gärna granna klutar.
Dock när, som här, åt kärleksbref det
lutar,
du får väl lof en smula rökverk tala.
Tack Clematis, du veka, anspråkslösa,
som outtröttlig är att på mig slösa
en hop girland- och blomsterrikedomar!
Ack än, när senhöststormar hårdt dig
klösa
och luckorna jag till för vintern bommar,
du tyr dig till min tunna yägg — och
blommar.
* Denna gladlynta lilla harm- och sångfågel är sedan många år spårlöst försvunnen
från den nordliga del af Värmdön, hvarest förf:s sommarställe är beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
