Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf III och Razumovski. Ryska stämplingar i Stockholm 1788. Af Ernst Wallis. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ERNST WALLIS.
utkomna första häftet af tredje delen af
Gustaf IILs historia lämnar Odhner en
sammanhängande och fullständig, på
Razumov-skis egna depescher stödd framställning af
dessa upprörande stämplingar.
Alexander Wassiltschikow tillhör en rysk,
med Razumovski nära befryndad familj.
Han har utgifvit ett stort, af
historieskrifvaren professor A. Bruckner till franska
språket öfversatt, biografiskt verk, »Les
Razoumovski», hvars första och tredje delar
handla om släktens öfriga medlemmar,
under det att den andra delen är egnad
uteslutande åt den namnkunnige diplomat, som
var ryskt sändebud i Stockholm. Denna
andra del, som bär titeln »Le comte André
Razoumovski», består af fyra volymer,
sammanlagdt öfver 1,400 sidor. Tyvärr har
Wassiltschikow blott anslagit 30 af dessa
många sidor åt skildringen af sin hjältes
vistelse i Stockholm 1786—88, men man
finner likväl där många fakta och drag,
som kunna tjäna till kompletterande af
Odhners framställning. Äfven Wassiltschikow
har användt Razumovskis depescher,
hufvudkällan för hans biografi är dock en stor
mängd bref från och till den ryske
statsmannen.
Andrej Razumovski var en
fullblods-kosack. Hans far, grefve Kirill
Grigorje-vitsch Razumovski, blef 1750 hetman för
kosackerna i Ukraine och 1764 fältmarskalk
samt var en af Rysslands rikaste jorddrottar,
hvilken utom mycket annat ägde 40,000
»själar» (lifegna). Andrej var den tredje i
ordningen af hans sex söner och föddes
på ett af sin faders slott i Ukraine den 2
november 1752. Han fick ända från
vaggan en fullkomligt fransk uppfostran och
lärde sig aldrig ens skrifva sitt eget
modersmål. I hans praktfulla fädernehem rådde
en orientalisk lyx, med tillsats af åtskilligt
kosackiskt barbari. Så t. ex. underhöllos
där dvärgar, som fingo tjäna till skottaflor
för herrskapets och deras gästers gyckel eller
misshandlingar.
Af utomordentligt stor betydelse för
den unge Andrejs framtid blef hans
bekantskap med tronföljaren storfurst Paul.
Het-mannen grefve Kirill Razumovski var en
af de magnater, som deltogo i
mordsammansvärjningen 1762 mot den olycklige
kejsar Peter III, Pauls fader. Detta
hindrade emellertid icke, att mördarens och den
mördades söner blefvo vänner.
Genom sin fars tragiska död och sin
mors, kejsarinnan Katarinas, stränghet hade
storfurst Pauls ungdom fördystråts. Han
hade blifvit ytterligt misstänksam och
nästan människoskygg. Den ende, som han
ville förtroligt umgås med, var hans
lekkamrat Andrej Razumovski.
Tack vare sin vänskap med tronföljaren
gjorde Andrej Razumovski en
utomordentligt snabb karriär. Han utnämndes 1772
till kammarherre, 1773 till fregattkapten
(efter blott tre års tjänstgöring vid flottan)
och 1775 till generalmajor, fastän han
aldrig* förut tillhört armén.
Från åren 1773—76 meddelar
Wassiltschikow ett femtiotal bref eller biljetter från
storfurst Paul till Andrej Razumovski. De
bära vittnesbörd om storfurstens
entusiastiska vänskap och orubbliga förtroende
för sin barndomsvän. Så skrifver den unge
tronföljaren (han var då blott en aderton
års yngling) den 8 mars 1773: »Ni har
på mig åstadkommit ett vänskapens
underverk, eftersom jag börjar fatta
misstankar mot min egen gamla
misstänksamhet.» En annan gång heter det: »Vi skola
alltid vandra tillsammans, så väl i vårt
offentliga som vårt enskilda lif. Innan jag
slutar mitt bref, som kostar mycket på mig,
vill jag säga er, att jag har tårar i ögonen,
att jag anbefaller er i Guds skydd, att jag
gör tusen välönskningar för er lycka och att
jagar er trofaste och uppriktige vän Paul.»
Då tronföljaren gifte sig med prinsessan
Wilhelmine af Hessen-Darmstadt (såsom
storfurstinna kallad Natalia Alexejevna), blef
grefve Andrej Razumovski det unga parets
närmaste umgängesvän. Hans gunst
framkallade snart afund bland hofmännen och
väckte misstankar äfven hos Katarina II.
Kejsarinnan varnade sin son och berättade
honom, att rykten vore i omlopp om en
kärleksintrig mellan hans gemål och hans
barndomsvän. Följden blef ett samtal
mellan storfursten och Andrej Razumovski,
som bedyrade sin oskuld. Tronföljaren lät
öfvertyga sig, och det gamla
vänskapsförhållandet fortsattes.
Storfurstinnan Natalia Alexejevna afled
den 26 april 1776, efter hafva gifvit lifvet
åt ett barn, som dog straxt efter födelsen.
Medan hon låg i de svåraste plågor, sände
Natalia Alexejevna en biljett och en
blombukett till Andrej Razumovski.
Genast efter dödsfallet lät kejsarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
