Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n6 HELENA NYBLOM.
alltid skall gripa hvarje människosjäl, hvars
allvar och längtan lyfter sig öfver
jorde-lifvet.
Som man vet hann Mozart icke afsluta
sitt verk. Det sista stycke han fullbordade
var Lacrymosa med sina som af tårar
och suckar kväfda rytmer.
Den sista natten han lefde sjöng han
själf altstämman i denna gripande kvartett,
medan tre af hans vänner sjöngo de andra
stämmorna. Midt i sången brast han i
gråt, och samma natt dog han stilla.
Hans lärjunge Siissmayer fullbordade
»Requiem» efter Mozarts anteckningar.
Det fanns ej nog pengar i huset att
köpa Mozart en graf, hvarför han blef
nedlagd i den allmänna stora griften. Och
underligt nog var det icke en vän som
följde Mozart till grafven. Ett svårt
vinterväder, som den dagen rasade, gjorde att
de få, som börjat färden, vände vid
stadsporten.
Då hans Constanza, som legat sjuk,
senare kom ut till kyrkogården, hade den
förre dödgräfvaren blifvit efterträdd af en
annan, som icke kunde ge upplysning om
hvar man nedlagt Mozart. Sålunda har
hans sista hviloplats förblifvit obekant.
Det förefaller nästan som om denna
likgiltighet för hans kropp vore en symbol
för hans andes höghet. Han eftersträfvade
att få så litet, han ville endast ge, och
fastän han själf försvunnit, utströr hans
snille ju beständigt goda gåfvor bland
människorna.
Mozarts musikaliska produktion var så
rik, att man blott vid genombläddrandet
af ett musiklexikon kan få begrepp om
den mängd af opus han författat,
representerande alla grenar af musiken: kyrkomusik,
operor och symfonier, kvartetter och
klavermusik, konserter för olika instrument, sånger,
arior o. s. v.
Endast en musiker kan ha nog förmåga
och insikt för att kunna ge en
tillfredsställande öfversikt öfver alla dessa verk.
Vi andra, som endast uppfatta dem som
älskare af musiken, kunna blott tala om
det intryck vi mottaga af Mozarts
skaparelynne.
Allt han diktat bär en säregen prägel
af nobless, en adel måttfullhet, som till
och med i passionens ögonblick aldrig blir
våldsam. Hans musikaliska form är af en
så genomskinlig klarhet, att idéen genast
träder fram, och detta är väl en följd af
det mästerskap, hvarmed han behandlade
materialet. Han hade det i sitt våld. leke
blott genom medfödt snille utan genom
ett aldrig tröttnande studium och arbete.
Man erfar också af allt det bästa han
skrifvit en underbar harmonisk känsla, och
särskildt egendomligt för honom är det, att
när han uttrycker sig i moll, anar man
dock alltid där bakom en fond af upphöjd
glädje.
Vill man taga ett par kända exempel
bland många, kan man påminna om de
sväfvande, gungande rytmerna i g-moll
symfonien, violinsonaten i e-moll, den
stora pianokoncerten i d-moll.
Det är icke i smärta dessa
moll-kompositioner sänka oss. Man lyftes snarare
upp i högre regioner, där en frigjord ande
med ett leende ser ned på lifvets sorg
och kval.
När vi hos Beethoven finna uttryck för
alla mänskliga känslor, från de mildast
tröstande till de som i häftigaste ångest och
sorg ropa högt mot himlen, så gör Mozarts
bästa musik snarare intrycket af att sväfva
ned från höjden och sänka sig emot jorden.
— Det finns knappast någon musik som till
den grad gör intryck af att komma från
högre rymder, som hvad nattens drottning
och Pamina sjunga i »Trollflöjten».
Man förstår så väl, att Jenny Lind skall
ha sagt, att hon döende skulle ännu en
gång vilja sjunga Nattens drottnings aria,
dessa de fullkomligaste toner hon sjungit
på jorden.
Om man tänker på Mozarts orkester,
är det hufvudsaklingen klangen af
sträng-instrumenterna man förnimmer. Orkestern
är byggd på violinstyrkan, och biåsarna äro
använda med mycken diskretion för att
frambringa ljusverkan på passande ställen.
Man berättar, att Mozart som barn icke
kunde uthärda trumpettonen, ja till och
med fick kramp, då fadern ville vänja honom
därvid. Om Mozart än lärde sig icke
blott att uthärda utan äfven att uppskatta
och använda alla sorts instrument, som då
för tiden stodo honom till buds, har han
dock bevarat sin förkärlek för violinklangen
som grundstommen i orkestern.
Onekligen klingar en modern orkester
rikare och isynnerhet kraftigare än hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
