Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Agnes Bernauer. »Englen fra Augsburg». Af Carl Behrens. Med 6 Billeder - Hjärtesorger. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES BERNAUER.
143
vejsröverne, og ved denne sin Færd blev
han ret en Kirkens Månd. I sit
Ægteskab, hvor han rik mange Born, synes
Albrecht derimod ikke at have været videre
exemplarisk. Endnu i sine sidste Leveaar
stod han i Forhold til en
Bundtmager-Kone ved Navn Ursula i Munchen, og
efter hans Död erklærede Hertuginde
Änna ikke at ville leve i samme By
som denne Kvinde, saa
Magistraten maatte
forvise hende og hendes
Månd.
Aarene för sin Död led
Albrecht meget af
Podagra, men fandt Lindring
for sine Smærter i Musik
og Jagtens Glæder. Han
döde den 29-de Februar
1460 og blev begravet i
det af ham selv grun-
dede Benediktinerkloster paa Bjærget
An-dechs.
Til Fortællingen om hans Död föjer
Lipowsky de Ord: »Trost for Mennesker,
for fölelsesfulde Hjærter, at der hinsides
Graven endnu gives et Gensyn!»
Hertug Albrechts Navn er for en
senere Tids Bevidsthed ulöselig knyttet til
Badskærdatteren Agnes Bernauer. Ved
hendes Mellemkomst fåår
den bayerske Hertug, om
hvem Historien ikke har
haft store og mærkelige
Bedrifter at antegne, sit
Navn knyttet til mange
Sider i den tyske Digtekunst.
HERTUG ALBRECHTS SEGL.
De literære Henvisninger
vil findes i mit snart
indkommende Arbejde »Agnes
Bernauer i Historiens og
Digtningens Lys».
HJÄRTESORGER.
Af GUSTAF ULLMAN.
|USETS dotter tog emot
honom på stora trappan.
— Du, Gotthard! — Åh,
så välkommen!
— Tack. Jag kommer på
genomresa och har promenerat hitut från
staden. Kunde inte låta bli.
— Nej, det fattades bära!
— Och hur mår ni här?
— Tack, rätt godt. Fastän fars astma
och mors gikt, det är sig likt.
— Än du själf, Elisa? —Nu får jag
personligen gratulera till förlofningen!
Besynnerligt skyggt drog Elise nu
sin hand ur kusinens och skyndade före
inåt våningen, synbarligen för att
tillkännage hans ankomst.
Medan han ensam ute i den rymliga,
svala herrgårdsförstugan hängde från sig
hatt och resrock, granskade han
eftertänksamt det ögonblicksintryck han fått
af sin unga släkting nu vid mottagandet.
— De hade inte sett hvarann på
halftannat år och under denna tid hade han
underrättats om hennes förbindelse.
Gotthard kände icke fästmannen men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
