Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - David-motivet hos Michelangelo. Af Osvald Sirén. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 OSVAL
DAVID. STATY I BRONS AF DONATELLO
(1430). / Muse o nazionale i Florens.
största möjliga hela figur ur blocket, och
man får väl då äfven antaga, att
marmorblockets form i förening med det fatala
hålet icke tillät någon väsentligen
olikartad benställning hos jättefiguren. Med
andra ord: materialets beskaffenhet, de
gifna yttre förhållandena måste utöfva
ett bestämmande inflytande på verkets
gestaltning. Det gällde framför allt att
ackommodera sig (och detta under
synnerligen kräfvande omständigheter), att
skapa ett helt storverk af det som af
andra endast ansågs duga till ett
lappverk. Det var en uppgift vida svårare
SIRÉN.
än att modellera en mäktig staty, som
sedan kunde utföras i lämplig marmor;
Michelangelo men ingen annan kunde
öfvervinna svårigheterna, säger Vasari
— härmed antyder han säkert en af de
väsentligaste orsakerna till samtidens
oerhörda beundran för marmorgiganten.
Det var icke blott en större staty än
man hittills sett, det var äfven ett verk
som vittnade om mästarens suveräna
makt öfver alla mekaniska svårigheter
och inskränkningar.
I vår tid är det emellertid mindre
dessa saker än det nya och utprägladt
personliga i konciperingen af det gamla
motivet som framkallat beundran.
David-motivet hör icke till de
ovanliga inom den florentinska konsten.
Under 1300-talet var det framför allt
den gamle konung David, psalmdiktaren
och harpospelaren, som framställdes
såväl i måleri som plastik. Under det
följande seklet, då en verklighetsgladare
stämning fick makt öfver konstnärernas
sinnen, undanträngdes den gamle
judakonungen af den unge frihetshjälten,
herdegossen, som lärt sig vighet och
styrka af skogens vilddjur och i ett
kritiskt ögonblick räddade sitt folk genom
ett välriktadt stenkast. Här intressera
oss mest de plastiska framställningarna
af det sistnämnda motivet.
Donatello har utfört tre stycken
sådana, Verrocchio en, Pollajuolo har
utfört motivet i mindre skala, för att nu
blott nämna de bästa konstnärerna.
Gemensamt för alla dessa framställningar
är uppfattningen af David såsom den
segerrike ynglingen; han står vanligen
med sin segertrofé, Goliatshufvudet,
under ena foten eller mellan fötterna,
stundom håller han dessutom jättens
svärd, med hvilket han afhögg hans
hufvud, i handen. Detta är t. ex.
förhållandet hos Donatellos berömda
brons-David, utförd 1430.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
