Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johan Holmbergsson d. y. Ett bidrag till svensk konsthistoria på 1820—30-talen. Af A. O. Lindfors. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
A. O. LINDFORS.
De vuxna personerna å bilden äro, från v. till h. : (sittande) professor Anders Lindfors, professor Johan Holmbergsso
(stående) förvaltaren Nerman, J. Holmbergsson d. y., fru Nerman född Holmbergsson, (sittande) professorskan
Maria Holmbergsson, (stående) professorskan Lindfors, d:r Zenius, fru Zenius född Holmbergsson.
DEN HOLMBERGSSONSKA FAMILJEKRETSEN. BLYERTSTECKNING AF JOHAN HOLMBERGSSON
(1832). Tillhör professor A. O, Lindfors.
en hög, adel och vidsträckt andlig lifs
uppfattning och med ett, trots all
anspråkslöshet, förenadt lefnadsvett i
umgängesformerna. En af teckningarna
föreställer den Holmbergssonska
familjekretsen, då barn, magar och barnbarn
samlats kring morfar och mormor —
Lindforsar, Nermäfiner och Zenius ar.
Till husets närmaste vänner hörde den
framstående anatomen och
människovänlige läkaren Arvid Florman, den store
predikanten och själasörjaren Henrik
Schartau, magistern och vice
bibliotekarien Per Wieselgren, de unga
förhoppningsfulla juristerna Carl Johan Schlyter
och Hans Samuel Collin, den
egendomlige och snillrike prästmannen, sedermera
professorn och biskopen Johan Henrik
Thomander, m. fl. De fleste resande
af betydenhet, som gästade Lund,
uppsökte gärna den gamle vördade
rättsläraren, och så fick unge Johan göra
bekantskap med bland andra fornforskaren
och kanslirådet Thomsen från Köpenhamn,
målarna Fahlcrantz och Sandberg och
den skånskfödde kopparstickaren prof.
Christian Forsell från Stockholm. Den
senares besök blef afgörande för
ynglingens framtid, han sändes på dennes
tillrådan till Konstakademien i
hufvudstaden år 1823 och fick således egna sig
åt konsten. Men fattigdom, sjuklighet
och motgångar af åtskilliga slag hindrade
hans utveckling. För öfrigt var ju den
period, under hvilken hans lärjungeskap
inföll, en verklig järnålder för den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
