Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar. Jordens inre. Af Svante Arrhenius. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
SVANTE ARRHENIUS.
en plötslig stegring och därpå en stark
sänkning af lufttrycket, åtföljda af några
mindre störingar. Dessa luftstötar
upprepades på några ställen ända till sju
gånger, så att man däraf kan sluta, att
luftvågen tre gånger passerat kring
jorden i ena och tre gånger i andra leden.
Fortplantningshastigheten hos denna
luftvåg var 314,2 meter i sekunden,
motsvarande en temperatur af — 270 C,
hvilken är förhärskande på omkring 8
kilometers höjd öfver jordytan.
Under det sista årtiondet har man
noga följt en egendomlig företeelse, som
består däri att jordens axel rör sig i en
mycket oregelbunden kroklinje kring dess
medelläge. Denna rörelse är mycket
obetydlig, nordpolens förskjutning från
medelläget uppgår till ej mer än omkring
10 meter. Man har trott sig iakttaga,
att denna nordpolens rörelse lider
plötsliga rubbningar efter synnerligen häftiga
jordskalf, särskildt då flera sådana inträffa
efter hvarandra. Detta ger, kanske mer
än någon annan iakttagelse, ett begrepp
om jordbäfningarnas styrka, då de
förmå att rubba hela den tunga
jordmassan ur dess jämviktsläge.
En skadegörelse till följd af
jordbäfningar, hvilken är af mycket betydande
art, men som dock undgår de flestas
uppmärksamhet, är förstöringen af
under-hafskablar genom jordstötar. Ofta visar
sig därvid, att kablarnas guttaperkahölje
smält, hvarigenom vulkaniska eruptioner
under hafvets yta antydas. Man söker
numera vid läggande af telegrafkablar
att undvika de jordbäfningscentra, om
hvilkas läge man fått säker kännedom
genom de nyare tidernas undersökningar.
Man har alltid varit benägen att ställa
jordbäfningar och vulkanutbrott i
sammanhang. Otvifvelaktigt existerar också
ett sådant sammanhang för en stor del
af de häftiga jordbäfningarna. För att
visa detta, har den förutnämnda engel-
ska kommittén gjort följande
sammanställning angående Antillernas
jordbäf-ningshistoria.
1692. Port Royal, Jamaica förstördt
genom jordbäfning. Land sjunker ned
i hafvet. Eruption af St. Kitts.
1718. Våldsam jordbäfning i St.
Vincent, åtföljd af eruption.
1766—67. Våldsamma jorJskalf i
nordöstra Sydamerika, Cuba, Jamaica
och Antillerna. Eruption af Sta. Lucia.
1797. Jordbäfning i Quito, förlust af
40,000 människolif. Jordskalf på
Antillerna. Eruption på Guadeloupe.
1802. Häftig jordstöt i Antigua.
Eruption på Guadeloupe.
1812. Caracas, hufvudstad i Venezuela,
totalt förstörd genom jordbäfning. Häftiga
jordskalf i Nordamerikas sydstater,
begynnande 11 nov. 1811. Eruptioner på
St. Vincent och Guadeloupe.
1835—36. Häftiga jordskalf i Chile
och Centralamerika. Eruption på
Guadeloupe.
1902. April 19. Häftiga jordstötar,
hvarigenom många städer i
Central-Amerika förstördes. Mont Pelée på
Martinique i verksamhet. Utbrott den 3 maj.
Underhafskablar söndersletos, och hafvet
sjönk tillbaka. Nya häftiga rörelser af
hafvet den 8, 19 och 20 maj, 7 maj utbrott
på St. Vincent, kablar förstöras, 8 maj
häftigt utbrott af Mont Pelée. Förödelse
af St. Pierre. Talrika smärre jordskalf.
Af denna sammanställning framgår,
huru oroliga förhållandena äro i denna
del af världen och huru lugnt och tryggt
vi ha det i det gamla Europa, särskildt
här i norden. Åtskilliga delar af
Centralamerika äro så starkt hemsökta af
jordbäfningar, att en del däraf (Salvador)
fått namnet »gungmattan». Jorden är där
i nära nog sagdt ständig skälfning.
Andra trakter, som ofta hemsökas, äro
Ku-rilerna och Japan samt de ostindiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
