- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
370

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rembrandt. Af Carl Neumann. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 13 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

CARL NEUMANN.

längst bort på de stora bildande
konstnärernas bänk och då man var glad att
se honom framsläppt till denna plats af
den goda smakens tempelväktare, af
denna areopags rättsbetjänter. Men till
all lycka förändra sig meningarna, ja de
kunna t. o. m. förvandlas. Äfven här
kunna de yttersta varda de främsta.

Vår uppgift här är ej att klassificera
eller sätta betyg. Detta skulle vara en
stor förmätenhet gentemot erfarenheten.
Men ett måste vi afgöra och med
bestämdhet afgöra, hvad som för oss nu
lefvande med vårt ansvar inför framtiden
är det närande och hälsosamma. Alltså
böra vi ej fråga, hvem som är den
störste konstnären, utan hvem som är vår
konstnär och vår man.

Vi afhålla oss här från någon
omedelbar jämförelse med antiken och den
hedniska konsten. Af dess lifskraft och ande
har så mycket öfvergått i den italienska
och franska konsten, som beröra oss
närmare, att frågan ställer sig enklare.

Den italienska konsten har frambragt
två konstnärer af förfärande storhet,
Lionardo da Vinci och Michel-Angelo
Buo-narotti. Lionardo har bragt det gängse
talesättet på skam, att vetenskap och
konst skulle vara skilda världar. Han har
stegrat iakttagelsen ända till
vetenskaplig skärpa — och häri ligger både hans
modernitet och det som förbinder honom
med Rembrandt, — men tillika besitter
han i högsta grad något, utan hvilket ej
ens den sanna vetenskapen kan lefva,
nämligen aningsförmåga och poesi. Han
har ännu medeltidens purpurdjup. Som
alla invecklade och fint organiserade
individualiteter är han i hög grad bestämd
af de lokala omgifningarna. Haa är
italienare, sydlanding. En olycksstjärna har
rådt öfver hans verk. Ofta är det mera
möjligheternas än handlingens språk som
vi med spänning söka tolka.

Michel AnCxELO kom till världen som

bildhuggare i en tid, som törstade efter
måleri. Som antiken öfvervägande är en
linjernas och plastikens konst, kunde den
ej annat än tilldraga sig hans största
intresse; och som ett stort snille aldrig
förnimmer form utan innehåll, så insög
han samtidigt i sin själ antikens ande
och mening. Men denna själ var
spiritualistisk och full af medeltidens arf och
dess transcendentala behof. Ur dessa
skilda strömningar och motsatta rörelser
måste uppstå strid och aldrig löst
motsägelse. Michel Angelo söker uppnå de
största andliga verkningar, och medlen
därtill måste den nakna kroppen lämna
honom. Hvad han bevisat oss, är i
korthet sagdt det, att man kan uppnå stora
andliga verkningar i trots af nakna
armar och ben, men icke genom nakna
armar och ben, om man än förvrider dem
aldrig så mycket. Vore det för mycket
sagdt att påstå, det hans verk ofta nog
äro försök gjorda med odugliga
föremål? Hans påklädde Jeremias i
Sixtinska kapellets tak uttrycker allt det
väsentliga på ett mycket enklare vis.

Rembrandt bygger från första början
på det faktum, att föremålet för den
moderna figurkonsten är den icke nakna
människan. Detta är lika själfklart för
honom som för Sluter och Jan van Eyck.
Om man betraktar hans konst, där den
uttrycker sig mest öppenhjärtigt och
kortfattadt, i hans teckningar, så finner man,
att klädedräkten där tages i anspråk för
karaktärsteckningen, ja, att den är rent
af oumbärlig.

Vi få ej heller förbigå TIZIAN. Låtom
oss ett ögonblick jämföra en Tizians
grafläggning (den i Louvren) med den
Rem-brandtska raderingen. Venezianaren har
ifört den ene af bärarne en så härligt
färgad röck, att detta stycke färg
bländar oss, innan vi rätt hinna fatta, hvarom
det hela handlar. Visserligen är man ju
säker på sin verkan, om man alltid kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free