Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - William Nicholson och hans gravyrverk. Af August Brunius. Med 8 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM NICHOLSON OCH HANS GRAVYR VERK.
441
ter. Ett ännu brokigare
bildergalleri möter i »An
alphabet», det ståtligaste
af dessa i bokform
utgifna träsnittsserier. »An
alphabet» är en ab-c
bok med en gubbe för
hvarje bokstaf. Det har
redan nämnts, att
Nicholson själf figurerar för
bokstafven A Artist* för
B Beggar har han icke
aktat för rof att afbilda
sin vän och medarbetare
Pryde i en tiggares
skepelse- för öfrigt omväxla
historiska och moderna
typer i brokig
blandning, återgifna i en
glansfull dekorativ stil och med
kraftig humor och
karaktär. Året 1898, då både
»An almanac» och »An
alphabet» utkommo och
då bl. a. porträttet af
drottning Viktoria
skapades, betecknar, synes mig,
en höjdpunkt i
Nicholsons produktion. Den året
därpå utkomna bilderboken »London
types», kanske den mest kända, är redan
svagare och har en nästan journalistisk
karaktär..
Under hela 90-talet, samtidigt med
utgifvandet af dessa bilderböcker och andra
mera efemära alster, är Nicholson sysselsatt
med ett arbete, som betydt mer för hans
konstnärliga berömmelse än något annat;
jag syftar på hans i träsnitt utförda
porträtt af märkliga samtida, engelska såväl
som utländska. De äro af utomordentligt
intresse dessa porträtt i mer än ett
afseende, främst som geniala
karaktärsskildringar men naturligtvis äfven som
konstverk och dekorativt tänkta väggprydnader
för menige man.
Hur uppfriskande är det inte att träffa
på en så hänsynslös porträttör i våra
dagar, då det officiella skönmålandet och
skön-fotograferandet florerar öfverallt, utom
möjligen i skämttidningarnas spalter. Nicholsons
porträttbilder ha ingenting med den s. k.
»fotografiska troheten» att skaffa; han
framhäfver ofta det karaktäristiska i ett ansikte
med en våldsamhet, som ställer porträttet bra
DROTTNING VIKTORIA. UR »TWELVE PORTRAITS. FIRST SERIES»
nära karikatyren. Bilden af Leo XIII måste
karaktäriseras som en fantastisk och djärf
karikatyr, inför hvilken alla troende
katoliker borde korsa sig. Trots den praktfulla
tiaran är det svårt att tänka sig, att denna
grinande ansiktsmask skulle kunna
framkalla känslor af helig vördnad hos någon
aldrig så bigott.
Lika vanvördig är på sitt vis bilden af
drottning Victoria. En liten tjock gumma,
som stapplar fram stödd på en käpp —
det är Englands drottning — det är
Indiens kejsarinna. Ännu mindre officiellt är
detta porträtt än Framptons bekanta staty
af »The Queen», där hon åtminstone kan
ståta med äpple och spira och en
dekorativ dräkts hela prakt. Men trots
frånvaron af hvarje tecken på yttre höghet är
Nicholsons drottning Victoria ingen
vanlig gammal gumma, icke hvilken gumma
som helst, det är med ett ord Kiplings
»Enkan i Windsor», tyngd af år och
sorger.
Lika ärlig, lika oaffekterad
människoskildring möter oss i bilden af Gladstone.
The grand old man framställes ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
