Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. -rd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443 K. — RD.
hon visar oss. Det står luft kring dem,
och man finner sig fullt illusoriskt placerad
på lerjorden mellan palmerna med
ökenvidden framför sig eller midt i den daggblå
ökenfloran. Och genom sin relativa
fåtalighet verka naturintrycken än starkare- de
likna de enstaka, oförglömliga scenerier
som för återerinringen bilda landskapet.
Inom denna luftiga ram böljar lifvet
brokigt, i rödt, brunt, orange, citongult och
svart, kring »gamla» Biskras lerhyddor, på
»nya» Biskras torg, kaféer och gator, under
Biskra-parkens guldmimosor. Och hvart man
än beger sig — inom Biskra eller ut till
andra oaser — får man uppmärksamheten fäst
på detaljer af pittoresk skönhet eller
stämningsrik egendomlighet: den gamla stolta
negerkvinnan i mörkblått och klargrönt mot
solhvit väg, ouled-nailen i skimrande
guldgult belyst af den dolda lampan, suset och
prasslet, då arabskaran vid nyårsgudstjänsten
sjunker ned i bön. Mycket erhåller
därjämte sin särskilda afskuggning och
belysning genom psykologiska iakttagelser, och
stundom blifva dessa till verkliga
karaktäristiker. Så uppstår det galleri af typer,
hvaraf boken fått sitt namn och som
förlänar den dess största intresse.
För så noggranna studier måste
föremålen emellertid ses på nära håll. På sätt
och vis komma de själfmant; man slår sig
ned med brefskrifning eller annat i »det
gröna gräset», och genast äro de omkring
en, underrättande sig om ens
lefnadsförhållanden eller befriande en från besvärliga
myror, men det gäller att draga
psykologisk fördel af dessa och dylika tillfällen, och
häri visar författarinnan med sitt stora
män-niskointresse och sin fina humor, som hon
så väl vet dölja inför föremålet, ett
verkligt mästerskap.
Äfven lerkojorna öppna för henne sitt
torftiga inre, och man bevittnar där bl. a. en
trugande gästfrihets upplösning i pockande
tiggeri och en liten arab frus snåla glädje
öfver en påse karameller. — Men araben
är också stundom arab såsom man tänker
sig honom i allmänhet; Barah bär med stolt
själtkänsla sin usla skjorta, och det unga
familj eöfverhufvudet Abd-el-Kadr vägrar
värdigt att mottaga sötsaker. Och så
sagorna! Alla lyssna till sagor, kunna sagor,
hardt när berätta sagor. Och man kan ej
annat än njuta af guldfynden och åsynen
af prinsessorna, fast nog mycket vore att
anmärka. Dock det gör författarinnan själf,
och man instämmer däri — likasom man
instämmer i de flesta hennes resonnemang
i boken —, om man än önskat att något
lämnats osagdt för sagostämningens skull.
Sagostämning ger slutligen — ehuru
verklighet — den vårliga kärleksdikten i
slutet af boken, som för oss in i de högsta
arabiska kretsar.
Biskra är lyckligtvis ganska
civilisations-fredadt, men man undgår dock icke hvarje
påminnelse om sin dödlighet. Den
kommer stundom i form af annonser, vykort,
automobiler och turister. Där skrida t. ex.
öfver scenen två med tält och ammunition
fullt tartarinskt utrustade exemplar, hvilka
gå till mötes ett öde liknande den store
lejonjägarens, och på hotellet finner man en
skara visserligen älskvärda och spirituella
landsmän.
Emellertid, man är ciceronen tacksam
för den angenämaste färd till en den
angenämaste af orter. K. —rd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
