Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En tessinsk fabelsamling. Af Sigrid Leijonhufvud. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46o SIGRID LEIJONHUFVUD.
^!W-
4*’£?
^i^kj^«-i^~ggr’
:lMSa«nHKJlWB9(’
•fi......i..........i.....ipiph........i.....ui..............................................’......■•..........■.................................................................. **.*",r ’* • > j i lf
pjÄ>^^ fi
»LA BELLE ET LA FLEUR». AKVARELL AF OLOF FREDSBERG.
tagas återgifva det yttre och det inre af
en sörmländsk bondstuga på 1700-talet.
Tessins uppgift att Fredsberg
utarbetat sina vignetter efter kopparstick får
sålunda antagas gälla med ungefär
samma modifikation som uppgiften i
dagboken att Fredsbergs ritningar äro »dels
colorerade, men mäst med tusch».
Flertalet vignetter hafva nämligen under
arbetets fortgång färglagts; af de här
reproducerade är endast djurbilden utförd
i tusch. Några äro hållna uteslutande
i en färg, den unga damen, som luktar
på en ros, i röse och vignetten till
»Madame et son médecin» i mattgrönt.
Att Fredsberg grep verket an med
ifver och intresse framgår både af
Tessins skildring och af de vignetter han
hunnit utföra. De äro med säkerhet
bortåt sextio, dels interiörer — och
med dem lyckas han bäst — dels
landskap som bakgrund för scener, hvilkas
motiv oftast är hämtadt ur djurfabeln.
De förtjusande titelbladen, olika för hvarje
volym, har han äfven utfört och likaså
några af ramarna, som fördelaktigt
utmärka sig genom sin skolade och säkra
teckning och i allmänhet äfven genom sin
fina färgsammanställning, helst i violett
och grönt.
En flitig medarbetare under den
tid hon tillbragte på Åkerö var äfven
grefvinnan Adlerfeldt, som bl. a. sida
efter sida prydt en lång fabel med fint
utförda bilder af fjärilar. Hon var
endast dilettant, men med anlag för
målning. »N’a pas qui veut la main d’Iris»,
säger Tessin i den fabel han tillägnat
henne. Äfven hennes syster kunde föra
penseln, därom vittna ett flertal nätta
slutvignetter af hennes hand, bland andra
den här återgifna, med rococoornament
i guld och grönt kring papegojburen.
Fredrik Sparre, hennes man, har återigen
ritat den ena ramen efter den andra,
företrädesvis med geometriska motiv och
petigt noggranna i utförandet.
De vackra volymerna förvara
emellertid minnet af medarbetarskap äfven
utanför Tessins intimaste krets.
Småningom tyckas de ha fått tjänstgöra som
ett slags stambok, där konstförfarna
gäster på Åkerö, i stället för att skrifva en
sentens, ritade en ram eller målade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
