Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tegnér och den brinkmanska »seraljen». Af E. Wrangel. Med 11 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
E. WRANGEL.
tag för individer, och tvärtom emot
Euklides anse delen för något större och
bättre än det hela. Jag vet, att du i
detta afseende har besynnerliga
föreställningar om mig ... En viss instinkt,
ett behof »de mettre un peu d’amour
dans 1’amour» har alltifrån min
barndom afhållit mig från all slags
förtrolighet med den lägre klassen, som är
att köpa. Det är tvärtom, till största
delen, från de mest bildade, de
oförvitligaste som kommit inom min sfer
åtminstone, som jag, på egen bekostnad,
hämtat min tanke om kvinnan: jag har
med några sådana — de äro blott få —
varit obeskrifligt lycklig — och olycklig.
En grym erfarenhet har jag isynnerhet,
och minnet däraf följer mig åtminstone
längre än jag önskade: brändt barn skyr
elden, och jag är skygg för dylika
förbindelser. Dessutom reser jag om en
vecka. För att undvika all
sentimentalitet, som ingen vet hur långt den kan
föra, är mitt umgänge med damer
vanligtvis blott joller, jag leker gärna med
dem och roar mig åt bollkastningen, jag
är frikostig med den lilla esprit jag kan
ha, just för att ej behöfva depensera
någon känsla; ty kommer den med i
spelet, så vet man ofta ej ordet af
förrän man — ligger där. Dock —
detta kapitel skola vi kanske snart
nog munteligen afhandla, liksom flera
andra — —
Din vän
Tegnér.
Tegnér stannade i Varberg till
månadens slut; och baron Åkerhielm, som
sedan med sin fru for ned till
Sirekö-pinge, skref därifrån till Brinkman, att
»Tegnér var litet krasslig, men själen
syntes fri och frisk». —
Tegnér hade nu blifvit medlem af
den s. k. uppfostringskommittén, hvilken
sedan en längre tid arbetat eller skolat
arbeta — Brinkman hade redan 1812
kommit in däri. På hösten 1826 skulle
det bli ett sammanträde. Under de
veckor, Tegnér nu tillbragte i Stockholm
(i oktober månad), träffades de båda
vännerna naturligtvis, ehuru icke så ofta,
på grund af den »bord-sittning och
kommitté-sittning», som Tegnér icke kunde
undandraga sig. Åtskilliga af
»seraljens» damer voro borta, såsom
grefvin-norna De Geer och Ugglas. Den senares
åldrige fader, den gamle fältmarskalken
grefve Curt von Stedingk, som ännu var
kry och lefnadsfrisk och just nu åtagit
sig att vara chef för en utomordentlig
beskickning till kejsar Nicolai kröning,
fyllde den 26 okt. åttio år; och Tegnér
uppvaktade honom då med en liten dikt,
besjungande »ett silfvermoln omkring en
Jofursbild», men äfven ihågkommande
den gamles fröjd, dottern Therese.
»Älskade Brinkman», skrifver
Tegnér den 19 nov., »haf emellertid tack
för de få stunder, jag med dig fick
tillbringa, och låt oss anse dem som
förarbetet till ett blifvande utförligare verk
öfver lefnadsfriskhet och lefnadsglädje.»
Brinkman hade skickat med Tegnér
några silfverstakar för biskopsbordet; och
biskopinnan uttryckte i en efterskrift till
mannens bref sin tacksamhet därför,
tillläggande : »För våra barn skola dessa
stakar bli ett minne af den mest
trofasta vänskap.» Bland sina
stockholms-bekanta ber Tegnér särskildt hälsa till
Åkerhielms: »Från mig måste ock
framföras tusen och åter tusen hälsningar
till Åkerhielm och hans och allas vår
ängel.» Nästa gång han kom till
hufvudstaden, skulle han försöka att oftare
än denna få njuta af sokratiska måltider
och »sokratiaka samtal i friherrinnan
Åkerhielms soffa». Brinkman svarade
som .vanligt mycket snart; han hälsade
från sina »stadsrådinnor» — Tegnér
hade i bref till baron Åkerhielm kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
