Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tegnér och den brinkmanska »seraljen». Af E. Wrangel. Med 11 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So8 E. WRANGEL.
nér, när hon på våren 1828 skulle afresa
till London, där grefve B. blifvit
minister — en dikt som slutar med den
artiga vändningen att, när hon kom
tillbaka, skulle hon lara vännerna glömma
»allting — utom dig». —
En lysande tid hade Tegnér dessa
år haft i Stockholm. Han stod också
nu på höjdpunkten af sitt rykte. Men
lifvet i hufvudstaden blef dock för
ansträngande. Han längtade hem från
detta »Sodom», med dess riksdagsgräl
och ständiga festligheter. Förr än
riksdagen slutat, lämnade han alltså ( i dec.
1829) hufvudstaden och for hem.
De följande brefven — hvarmed
denna lilla skildring må afslutas — visa
huru djupa stockholmsintrycken voro och
huru särskildt »seraljens» damer, eller
åtminstone några af dem, fått ett icke
ringa värde för skalden. Men innan
han hunnit skrifva därom, blef han
förekommen af den flitige Brinkman:
Stockholm den 26 januari 1830.
Att vänta på bref från dig vore
ungefär detsamma som att vänta på
riksdagens slut, eller på den eviga freden
inom staten, kyrkan och vitterheten. Jag
väntar således ej längre att få höra
hvilka biskopsdater du sedan vår
skills-mässa fullbordat, utan, förutsättande att
du ännu lefver, åtminstone kroppsligt,
börjar jag hellre själf en måhända
ensidig brefväxling, för att låta dig veta,
att vi alla här lefva ett uselt lif, ehuru
du ännu ej sällan framlyser som en
aftonstjärna på vår mulna himmel, »där
två eller tre äro församlade i ditt namn».
Tro ej att jag menar karlar. De bry
sig föga om Fritiof, sedan han nu ej
mera mässar i utskott. Nej, frågan
är blott om Ingeborgar, som mer eller
mindre lämnat bidrag till — »Fritiofs
lycka». Några sådana hafva förliden
natt uppdragit mig att göra dem på-
minta hos den otacksamme, som icke
ens vålat sig att skicka dem en hälsning
eller en skriftlig slängkyss, sedan han
upphört att smyga sig till dem under
det deras män uppoffrade sin husliga
sällhet åt statens. N:o 1 däribland,
emedan hon varit den sista, den täcka,
älskvärda fru Skogman, kan knappt trösta
sig öfver din bortresa, ännu mindre
öfver din sena upptäckt af hennes
poetiska kvinnlighet. N:o 2 en sådan
dygdens och oskuldens ängel, att hon icke ens
behöfver dölja det intryck ditt tjusande
umgänge gjort på hennes rena sinne —
här anar du själf väl redan fru Poppius.
N:o 3 den fromma, förföriska, med
Sa-rons liljor och Pafos’ rosor kransade
grefvinnan Ugglas, som kanske lika
uppriktigt önskar, att du måtte bli
världsligt kär i henne, som att hon måtte få
den hedern att andeligt omvända den
ohelige biskopen. N:o 4 den lilla
fjärils-lätta, vingfotade grefvinnan Björnstjerna,
ännu stolt öfver den orlofssedel du
lämnat henne, då hon sökte sin lycka i
främmande länder, där hon nu för alla
sköna och vise kunnat med din
egenhändiga underskrift bevisa, att hon är
»hvad gladast, lifligast ännu norden äger»,
och att dess störste skald önskar —
»att kunna glömma allting, utom henne».
N:o 5 den evigt ungdomliga Näktergal,
som ännu, midt i snön, »slår sin drill»
och sjunger om »Italiens natt»; kanske
litet förundrad öfver den tafatta
vikingsson, som ej förstått — »att taga fågeln
ombord».
Dessa alla ha i går afton ej
upphört att tala om dig, att förklara
missnöje öfver ditt småländska stillatigande,
och önska din återkomst. De kunna
ej föreställa sig, att Växiö erbjuder
din sångmö lika många
mönster-stenbilder som Stockholm, och alla synas
ganska benägna att sitta för — Gerda,
jag vet ej om innan eller sedan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
