Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från eldens och isens land. Af Rolf Nordenstreng. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ELDENS OCH ISENS LAND.
569
HEKLAS TOPP.
som i morgon ej kan användas, kan kanske
längre fram vara af oskattbart värde.
För att förverkliga alla dessa
möjligheter krafs det emellertid framför allt två
saker: initiativ och kapital; men
islänningarna lida brist på båda delarna. I
Danmark finnas de däremot; vore ej
Island ett lika bra fält att nyttja dem på
som Siam eller Sibirien? Början är gjord:
med danskt kapital har för ett par år
sedan en aktiebank grundats i
Reykjavik, då landsbanken icke kunde ensam
tillfredsställa behofvet. Ett
danskt-is-ländskt hvalfångarbolag arbetar med god
framgång i Islands haf. Men detta är
endast en obetydlighet mot hvad som
kunde göras. Säkert är, att Island skulle
kunna föda en mangfaldt större
befolkning än dess nuvarande: 79,000 personer.
Endast en mindre del af landet är
emellertid beboelig: kusttrakterna, ett
par lågland längre inåt, och för öfrigt
de långsmala fjord- och älfdalarna. Den
ojämförligt största delen af inlandet
kommer troligen för evigt att trotsa all
kolonisation. Ett högland af flera hundra
meters höjd, uppfylldt af ändlösa
ljunghedar, milsvida skrofliga och sönderbrutna
lavafält samt väldiga öknar af
vulkanisk sand och slagg, hvaröfver här och
där isklädda fjällmassor höja sig —
sådant är Islands inre. Så strängt är
klimatet där uppe, att t. o. m. sommartid
snöstormar kunna bryta lös. Huru skulle
väl människor kunna lefva i en sådan
natur? Skönhet saknar den ej: de
skinande hvita jöklarna och de
mossbelupna, sällsamt formade kraterkäglorna
med gula och karminröda skiftningar
vid svalgets rand draga blicken till sig
med underlig makt, och de rytande,
fraggiga forsarna ge ett skimmer af lif
åt sceneriet. Dock, hur storslaget ett
sådant landskap än kan te sig, ej stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
