Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Från eldens och isens land. Af Rolf Nordenstreng. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 ROLF NORDENSTRENG.
ISLÄNDSKA I HÖGTIDSDRÄKT.
ver sitt egendomliga lif. Vidsträckt är
landet, gles är bygden och primitiva
samfärdsmedlen. Antalet körvägar är
ringa; till de flesta trakter leda allenast
ridstigar af sämsta slag, hvarför nästan
all både persontrafik och varutransport
måste ske på hästryggen. Endast i
städerna och handelsplatserna vid kusten
ligga människoboningarna samlade i
grupper; eljes är det oftast flere kilometer
mellan gård och gård, på sina ställen
t. o. m. en half eller en hel dagsridt.
Under sådana förhållanden må man ej
undra på, att lefnadssättet på Island rönt
ringa påverkan utifrån. Få äro de
bondgårdar, där boningshusen äro uppförda
af trä; endast de rikaste ha råd till
en sådan lyx i detta skoglösa land.
Det vanliga byggnadsmaterialet är sten
och grästorf. Hvarje rum bildar ett
hus för sig med sitt särskilda tak, men
sammanbyggdt med nästa rum eller hus,
så att hela komplexen bildar en enda
länga. Framgaflarna äro brädfodrade,
bakgaflarna däremot täckta med grästorf,
likaså långsidorna och taket, hvarför
gården bakifrån tar sig ut som en rad gröna
kullar. leke ens i rummens inre har
man alltid råd att nyttja trä: endast
dagligstugan och gästrummet äro
bräd-klädda, köket däremot ej. Ett på detta
sätt byggdt hus är naturligtvis föga
hållbart, fastän väggarna göras famnstjocka,
ej häller är det någorlunda fuktfritt; men
det är billigt att uppföra och lätt att
reparera. Eldstad har endast köket, som
därför ock kallas eldhus \ de öfriga
rummen få ingen annan värme än den
människorna själfva alstra; den blir dock ofta
odräglig, så mycket mer som fönsterna
sällan eller aldrig öppnas — luftens
beskaffenhet kan man då tänka sig.
Möbleringen är ytterst sparsam: väggfasta
sängar längs båda långväggarna, ett litet
bord, en byrå och kanske en bokhylla,
för resten ingenting. Sängarna tjänstgöra
som sittplatser om dagen, som sofplatser
om natten. Män och kvinnor sofva i
samma rum utan att någon tar anstöt
däraf. Naturligtvis inverkar denna
frånvaro af pryderi på intet vis menligt på
sedligheten. Däremot ha de flesta
islänningar ett stort fel: de äro icke
renliga. Undantag finnas själffallet, det må
gärna medges, liksom att snyggheten gör
framsteg; men i regeln härskar på de
isländska bondgårdarna en bedröflig
osnygghet; ja, t. o. m. bland bildade personer
kan man träffa individer med mycket
outvecklade renlighetsbegrepp: jag har
sett en isländsk läkare, ej af bondesläkt,
utan son till en aktad vetenskapsman,
med händer så smutsiga, att det var
vämjeligt. Landets fattigdom och brist
på beröring med stora världen äro
hufvud-orsakerna till detta sorgliga
missförhållande; i den mån välståndet stiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
