Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Stéphane Mallarmé. Af Anders Österling. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEPHANE MALL ARMÉ. 655
Oui, c’est pour moi, pour moi queje fieuris, déserte!
Vous le savez, jardins d’améthyste, enfouis
Sans fin dans de savants abimes éblouis,
Ors ignorés, gardant votre antique lumiére
Sous le sombre sommeil d’une terre premiere,
Vous, pierres ou. mes yeux comme de purs bijoux
Empruntent leur clarté melodieuse, et vous
Métaux qui donnez a mä jeune chevelure
Une splendeur fatale et så massive aliure!
Och hvad är det för sällsynta örter som
pressats för att ge ärom åt den barbariska
och raffinerade eklogen U Apr es-midi d’un
faune? Under det sicilianska
eftermiddagsljus, som öfversvämmar dess gyllne landskap,
darrar gräset af förhistoriska hviskningar,
och öfver alltsammans doftar den blånande
rökelse, som endast en gång midt i den
tystaste sommaren löser sig från jorden . . .
... et le seul vent
Hors des deux tuyaux prompt a s’exhaler a vant
Qu’il disperse le sout dans une pluie aride,
Cest, a l’horizon pas remué d’une ride,
Le visible et serein souffle artificiel
De 1’inspiration, qui regagne le ciel.
Det oerhördt granntyckta och
lidelsefullt fördjupade arbete, som ligger bakom
dessa konstverk, har Stephane Mallarmé själf
i den underliga Don du Poeme velat låta
oss ana. Den skildrar i sällsamma
allusioner, huru gryningen kommer efter de
feberheta skapartimmarnas kraftutlösning, och
den ger som det mesta af denne diktare på
samma gång ett närliggande
verklighetssceneri och en aflägsen abstraktion. Den
öfverraskande dagsvinden böljar in öfver
själens inre vegetation, som ännu ligger bar
i de vidöppna afgrunderna, hvarur de sista
melodierna stiga, och de förvakade sinnena
äro byten för de dåraktigaste illusioner.
Huru många förstå dess kvalfulla snyftning?
Je t’apporte l’enfant d’une nuit d’Idumée!
Noire a 1’aile saignante et påle, déplumée,
Par le verre brulé d’aromales et d’or,
Par les carreaux glacés, helas! mornes encor
L’aurore se jeta sur la lampe angelique,
Palmes! et quand elie a montré cetie relique
A ce pére essayant un sourire ennemi,
La solitude bleue et sterile a frémi.
Samma egenskaper, som utmärka Stephane
Mallarmés vers återfinnas i hans prosa,
ehuru det eljest skulle ligga nära till hands,
att hans temperament där mera
oförmedladt och mindre omskrifvet sökte sig
uttryck. Det är en förtätad prosa, som i
diktionens egendomlighet och rytmens lag-
STÉPHANE MALLARMÉ.
lighet endast kan jämföras med Flauberts. De
mest beundrade af Stephane Mal]armés
prosapoem äro Le Phénomene futur; La Gloire och
Le Nénuphar b lane. Man spårar i
dessa—liksom i hans utsökta Poe-tolkningar på prosa
— tydligare än någonsin hans oaflåtliga
sträfvan att gärna på bekostnad af den
högtskattade franska språkdistinktionen
bygga perioder med något af en modern
trollformels suggestiva eggelse. De ofta nog
tämligen oförklarliga utropen i nyssnämnda
stycken skola verka ungefär som de
underliga tirader barnen rabbla upp, när de räkna
före leken. De ha endast detta berättigande,
och den som finner det otillräckligt må
gärna behålla sin åsikt. Äfven för dem
finnas bland Stephane Mallarmés prosasidor
mycket af annorlunda sammansatt
vederkvickelse. Man får inom samtida litteratur
leta länge, innan man finner ett så
fulländadt fragment som La Pipe. Där
berättas endast om huru diktaren tager fram
sin pipa och gläder sig åt en lång och
gifvande arbetskväll. Men vid första bloss
han drar stiger en gången tid upp för hans
hågkomst, en Londonvinter, sådan han en
gång upplefvat den. Han drömmer om de
långsamt slocknande kolglödena i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
