Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök - Ur bokmarknaden. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tonande af lifvets elementäraste känslor af
smärta och medlidande, uppoffring och
ånger och jublande, befriad gråt, närmar
sig det sublima, en sådan enkelhet som
nöjer sig med det stora gemensamma i
lifvet, det som finnes i barnets lif så väl
som i den rikaste andliga personlighets, en
sådan enkelhet andas slutscenen i Martha.
Stort och djupt — man finner inga andra
ord för det, ty det är lifvet själft, ett barns»
lif, men behärskadt af de makter till ondt
och godt, som genomströmma allt hvad
mänskligt är, och lyft upp i konstens
förklaringsvärld af en diktares ömma och
trofasta hand.
Mycket i Lundhs »Mars» må vara
ojämnt, men endast en sådan scen af genial
enkelhet visar, att han är skald.
UR BOKMARKNADEN.
Carl Larsson som målare, tecknare och grafiker.
En studie af John Kruse. Stockholm, Albert
Bonniers förlag.
»Ett nytt häfte om Carl Larsson har
kommit ut», både sade man och skref man
i höstas. Det är för märkvärdigt detta att
proportionssinnet skall vara så outveckladt
i detta land. Hur ofta får man ej höra,
att ett »praktverk» utkommit, och när man
får se det visar det sig vara ungefär lika
gediget som de gips- och cementfasader,
hvilka under rubriken »palats» af allehanda
byggarbasar uppfördes vid Birger Jarlsgatan
och Karlavägen. Suddiga autotypier
blandade med halfgoda träsnitt, en eller
annan anskrämlig färgplansch och en
fullkomlig brist på illustrationer i något af de
förnämare reproduktionssätten! Här kommer
nu en bok med sex ypperliga färgplanscher
och en ovanligt god fotogravyr, med
alla sina bilder valda och ej hopplockade
på måfå, behandlande ett särdeles värdigt
föremål, och då kallas det för »ett häfte» !
Larsson är Sveriges mest populäre
konstnär, och det är visserligen en angenäm
men också en ganska riskabel ställning.
De stränga konstdomarna misstänka genast
ett publikfriande. Man påminne sig, att en
tafla — den må vara af den mest rättrogne
konstnärsförbunding — pä en museivägg
genast förlorar åtskilliga procent af det
värde den ursprungligen hade hos den
ortodoxa konstvänsterfraktionen. Och tänker
man sedan på beskedliga allmänheten; hur
ofta får man ej höra: »Larsson, men han
målar ju alltid sina rufsiga ungar, alltid ett
och det samma». Detta är nu visserligen
en nästan patologisk dumhet sagd om den,
som om hvart annat målar »de glada
syndernas skald» och skolgossekorum,
skinntorra gummor och nakna flickor,
jättefresker i dussintal rörande kungar och väldiga,
teckningar i tusental, delvis om Singoallas
riddare delvis om Sehlstedts värdshusmamseller
och gamla ungkarlar. Och äfven
hans omgifning och familjelif bli ej
bortglömda. Det är rätt och billigt. På den
utställning Larsson i höst hade i
Konstnärshuset häpnade man öfver den enorma
produktionskraften, d. v. s. man hörde också
en del, som tyckte att här fanns »för litet
nytt». Sådant kan mycket väl yttras af
personer, som hvart annat år stånka fram
en liten skiss eller ett litet orimmadt kväde
på fria vers.
Om Carl Larssons vänliga och rika
konst har John Kruse här skrifvit en
förstående och älskvärd studie, som äfven
utan de många och vackra illustrationerna
vore förtjänt af uppmärksamhet. En mängd
af tillförlitliga förstahandsuppgifter göra
arbetet ännu mera värdefullt, och särdeles
tacksam är man åt den förteckning på Carl
Larssons grafiska verk, hvarmed det hela
afslutas. Den nitiske sekreteraren i
Föreningen för grafisk konst har här gjort vårt
lands samlare en stor tjänst. Skildringen
af alla motigheter vid freskernas utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
