Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ernst Josephson. Några minnesord af Klas Fåhræus. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST JOSEPHSON
15
GETHERDE. OLJEMÅLNING AF ERNST JOSEPHSON (i
i Göteborgs museum.
I Furstenbergska samlingen
hälst undgick han ju icke sin beskärda
del af de blodiga men tysta strider
konstnären kämpar för att i skönhetens
tjänst underlägga sig tekniken.
Josephsons temperament var ett af
de rikaste instrument, som den moderna
konsten haft att uppvisa. Målare — var
han tillika skald, musiker, sångare och
därtill ej utan anlag för skådespelarens
konst. Mindre episkt, var han äfvenså
lyriskt som dramatiskt utrustad. Från
det högsta patos till en saftig burlesk
— från en Rubens’ köttslighet till en
Memlings andlighet — från en backisk
brio till ett elegiskt drömlif saknade han
icke egentligen någon sträng. I sin
mångfald kunde han så stundom väl
förekomma mera som ett väsen än en person,
mera som en orkestral kör än en
enskild röst. Men med den kärnfullhet,
som var honom egen, så räddade dock
Josephson i allt väsentligt sin
individualitet från att ovederhäftigt sönderfalla i
den romantiska vindharpans hufvudlösa
stämningar.
Som umgängesvän var Josephson
enastående. Francis Beaumont berättar, om
jag minnes rätt, om Ben Jonson
(Shakespeares samtida) att han var så
vältalig, att då han besökt ett värdshus,
så var själfva luften kvick där en hel
vecka efteråt. Josephson tillhörde samma
vältalaresläkt. På ögonblickets
ingifvelse lupo sköna känslor, blixtrande
tankar, grymma infall och saltade epigram
smäckert af hans viga tungas stapel. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
