Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Ett blad ur den svenska dramatikens historia. Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
LOTTEN DAHLGREN
nya det innehåller, utan för den gamla,
evigt unga läxa däri gifves, om hur allt
upprepar sig här i världen. Form och
smak växla, men idéer, ämnen,
föreställningssätt — ja, hvarför inte? —
mänskliga svagheter och de från alla
mänskliga företag oskiljaktiga motgångarna äro
desamma i alla tider.
Det var under genombläddrandet af
min fars, kanslirådet F. A. Dahlgrens,
efterlämnade papper, jag fann här
åberopade blad. De utgjordes af en hel
del bref, skrifna med en lika originell
som svårtydd handstil, undertecknade
Joh. Börjesson. Vid närmare studium
af dessa till dels ganska vidlyftiga
epistlar frapperades jag af de
anknytningspunkter de erbjuda med vissa vår tids
dramatiska företeelser, och icke mindre
af den inblick de skänka i det ofta
ganska tragiskt anlagda förspel, som
utage-ras bakom kulisserna, innan ett sceniskt
verk ser dagens, eller rättare rampens,
ljus, på de bräder, som föreställa världen.
*
De bref, som här åsyftas, äro ställda
till d. v. kungl, sekreteraren F. A.
Dahlgren under den tid denne tjänstgjorde
som litterärt biträde vid de kungliga
teatrarna och röra sig kring Börjessons
till teaterdirektionen inlämnade skådespel.
Af vår tids människor förutsätter man
knappast annat, än att de ställa
namnet Börjesson i förbindelse med några
föråldrade teaterstycken, ej blott för länge
sedan strukna från repertoaren utan så
godt som helt och hållet förgätna af
litteraturen. Ja, försöker man nu läsa ett
af de gamla styckena »Erik XIV»,
»Brö-draskulden», »Solen sjunker» och hvad
de allt heta, skall man finna handlingen
lika trög och tungfotad som versen,
diktionen lika uppstyltad och deklamatorisk
som karaktärerna, och man har svårt
att tänka sig, att de kunnat slå an.
Detta var dock en gång fallet. När
»Erik XIV» gafs i midten på 40-talet,
gjorde pjesen stormande lycka, och den
korta men obestridliga framgång, som
kom de flesta af Börjessons öfriga
skådespel till del, har skänkt författaren en
bestående plats i vår dramatiks historia,
äfven om den nimbus, som en gång
om-strålat hans namn, under tidernas lopp
förbleknat.
Det ganska knapphändiga kapitel i
vår litteraturhistoria, som afhandlar
Johan Börjesson, säger oss, att »den siste
fosforisten», som han älskade att kalla
sig, redan hunnen till den gräns, där
ålderdomen tar vid, strängade sin lyra
ånyo och lät dess toner ljuda ut öfver
världen. Efter åratal af stagnation
börjar hans fantasi — af en torr och
trägen ämbetsgärning länge hållen i schack,
— åter sträfva efter att finna ett
poetiskt uttryck.
Af de formella otympligheterna i
Börjessons dramatiska författarskap, och
hvilka ingen retuschering kunnat
öfver-skyla, märkes nogsamt, att den vördige
herr prostens i Veckholm diktkonst
tagit intryck af den hårda Upplandsleran,
hvarmed gärdena i hans pastorat voro
bemängda, för att nu citera en af honom
själf med förkärlek använd bild. Men
liksom den driftige och oförtrutne
landtbrukaren Börjesson lyckats aflocka den
svårhandterliga Upplandsleran rika
skördar, så spirar det upp ur skalden
Börjessons så länge i trade liggande
poetiska jordmån, trots alla
ofullkomligheter, ett diktverk af efter sin tids
förhållanden verklig förtjänst kring vår
litteraturs mest omhuldade tragiska gestalt:
skådespelet Erik XIV.
Själf synes Börjesson varit fullt
medveten om de brister som, särskildt i fråga
om de sceniska anordningarna, vidlådde
hans arbete. Så snart det blifvit
fullbordadt, söker han nämligen inhämta sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0048.html
