Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
materia som är tjänlig för bärande af
lifvet, den högsta tillvarelseformen inom
sinnevärlden.
Om vi nu kasta en hastig återblick
på utvecklingen inom detta intressanta
område, finna vi, att den troget
afspeglar naturvetenskapens eget
framåtskridande. Strax efter sedan den nya tidens
ande hade gjort sitt genombrott uti
Kopernikus’, Keplers och Galileis epokgörande
arbeten, tillgodogjordes de nya
tankeriktningarna i Descartes’ mästerliga
arbeten angående komogoniska spörsmål.
Det var likväl ännu endast
regelbundenheten uti planeternas och deras månars
rörelser som fängslat tänkarnas
uppmärksamhet. Swedenborg införde två
nya element, vintergatsproblemet och
evighetsidén, hvaraf den sistnämnda
otvifvelaktigt var viktigast. Däremot visade
han ingen rätt förståelse af Newtons
under tiden gjorda, stora och af
samtiden utomordentligt högt skattade
upptäckt af tyngdkraftens universella natur.
Detta var förbehållet åt Kant och i ännu
högre grad åt Laplace, som var en
stormästare i sin tids mekanik. Redan före
Laplace hade Buffon ställt det
kosmogoniska problemet något vidare och
lämnade det första bidraget till frågan om
nebulosornas bildning, hvilket under de
sista trettio åren genom Croll och hans
efterföljare fått talrika bearbetare. Och
slutligen kommer den sista tidens
stormande utveckling. Evighetsbegreppet
har kristalliserat ut till full klarhet i två
afseenden, nämligen angående materiens
och energiens oförstörbarhet. Redan nu
kan man ock skönja, att en af
grundlinjerna i framtidens biologi blir läran om
omöjligheten att skapa lif ur liflös
materia. Dessa åskådningar ha satt djupa
spår i de kosmogoniska begreppens
utveckling. Härtill kommer
strålningstryckets införande i fysiken, evolutionslärans
segertåg inom de biologiska
forskningsområdena och paleontologiens bevis för att
lifvet existerat på jorden under omkring
en miljard år med klimatiska betingelser,
som ej allt för mycket afvika från de
nu rådande.
De nya idéerna rent af trängas med
hvarandra, och deras framträdande har
skett så nyligen, att någon ingående
diskussion af deras betydelse och
räckvidd ännu ej medhunnits. Vi böra
minnas, att det förgick öfver 100 år efter
Newtons fastställande af rörelse- och
tyngdlagarna, innan Laplace lyckades ge
dem ett fullödigt uttryck inom
kosmogonien. Man har väl därför ännu
mycket att vänta af den närmaste framtiden.
Men likasom vi i den nuvarande
kosmogoniska byggnaden väl kunna utpeka
de af Descartes lagda grundstenarna och
riktningslinjerna, så äro vi förvissade om
att framtidens kosmogoni, oaktadt vi med
den gladaste tillförsikt tro att den i
detaljernas skönhet, rikedom och glans
vida skall öfverträffa hvad vi hittills
hunnit åstadkomma på detta område,
likväl skall omsluta vår nuvarande
idébyggnad såsom en fast kärna, hvars
hufvudlinjer alltid skola afteckna en
kraftig profil mot naturforskningens
alltjämt i klarhet tilltagande bakgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
