Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Porträttet af Alessandro del Borro och dess mästare. Af Tor Hedberg. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TOR HEDBERG
mera nordiskt temperament, tolkade med
en helt annan målerisk uppfattning. Jag
tror att mästaren skall sökas bland den
skara flamländska porträttörer, som,
fullföljande traditionerna från Rubens och van
Dyck, spridde sig öfver hela Europa,
anställdes vid de konstälskande
furste-hofven och som, hur smidigt de än ställde
sig främmande ideal till tjänst, dock
alltid bevarade de typiskt flamländska
dragen i det pompösa arrangemanget, den
något teatraliska uppfattningen, teknikens
breda och lekande bravur. Jag tror mig
äfven hafva funnit honom. Hans namn
är icke så kändt och på långt när icke
så berömdt som en Sustermans, en
Cham-paignes, en Pourbus’, beroende därpå
att hans verk äro så ytterst sällsynta.
Åtminstone ett par af dem äro dock
verk af hög rang.
Med staden Mechelen (Malines),
Margareta af Österrikes residensstad, sedan
medlet af i 500-talet Belgiens
ärkebiskopssäte, är målarnamnet Franchoys intimt
förbundet. Det var stadens berömdaste
konstnärssläkt, med de konstnärliga
anlagen och traditionerna nedärfda genom
flera generationer. Familjens hufvudman,
Lucas Franchoys d. ä. (1574—1643),
var en på sin tid högt aktad
porträtt-och historiemålare. Han gjorde i sin
ungdom vidsträckta resor i
medelhafsländerna och vann där både guld och
rykte, så som framgår däraf att han först
i Paris och sedan i Madrid bar titeln af
»peintre du roi». Återkommen till sin
födelsestad gifte han sig och blef far
till tvänne söner, hvilka båda likaledes
vunno rykte som målare.
Af dessa bar den yngre faderns namn:
Lucas. Han var född 1616 och lefde
till 1681, utvecklade en mycket stor
produktivitet, dels som porträttmålare,
dels, och i synnerhet, som historiemålare
i sin lärares, Rubens’ manér. Han var
dock tämligen blottad på originalitet,
och hans kolorit är föga tilltalande,
okänslig och öfverdrifven. I Mechelen
och Tournai finnas ännu många af hans
verk bevarade.
Den äldre brodern, Peter Franchoys,
var såväl honom som fadern vida
öfverlägsen i de konstnärliga anlagens bredd
och ursprunglighet, men synes däremot
hafva varit föga produktiv. Åtminstone
äro hans nu bevarade och erkända verk
ytterst sällsynta. Hans lif var äfven
kort. Född år 1606 dog han redan år
1654. Liksom brodern började han sin
bana i faderns atelier, men blef sedan
elev af Gérard Seghers i Antwerpen.
Han skall här i början hafva utfört de
små figurerna på sin mästares taflor.
Senare ägnade han sig hufvudsakligen åt
porträttstudier och lyckades, säges det,
så väl, att hans verk af små dimensioner
sattes i jämbredd med Gonzalés Coques .
Äfven hans större porträtt blefvo högt
uppskattade, och åtskilliga höga herrar
lara hafva eftersträfvat att blifva målade
af hans hand.
Liksom fadern och brodern vistades
han flere år utomlands, antagligen i
Södern. Det uppgifves, att han skall
hafva vistats fyra år i Paris. Möjligt är
ju dock, att här en förväxling med
brodern föreligger. Hemkommen från sina
resor blef han mästare i S:t Lucas-gillet
i Mechelen år 1649. Han kom denna
tid i hög gunst hos ärkehertig Leopold
af Österrike, sedan 1647 ståthållare i
Nederländerna, synnerligen älskvärd
sällskapsmänniska och förträfflig musiker
som han lär hafva varit. För öfrigt äro
de biografiska notiserna om honom ytterst
knapphändiga. Hvad som här
meddelats har närmast hämtats ur Em. Neeffs
»Histoire de la peinture et de la
sculp-ture a Malines».
De hittills kända verken af honom
äro som sagdt mycket få. Tidigast är
ett litet fint, nästan miniatyrartadt por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
