Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur lifvet i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870). Af A. O. Lindfors. II. Akademiska föreningen och studentlifvet inom och utom densamma. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 A. O. LINDFORS
årligen återkommit
och alltid ansetts
J intaga rangplatsen
^ ^ bland de årliga fester-
_ * na. De bästa talare,
f v som stodo att få, an-
^’«Hfe. yändes vid dessa
till-^HRP^’ fällen — och man
fS|F hade ju att välja
bland alla academici
M. WEIBULL. från prokanslern till
den yngste
studenten. Alla gjorde sitt bästa, sångarna,
musikkapellet, vitterlekarna,
marskalkarna, som flögo kring med sina röda skärp
— en kvarlefva från den Gustavianska
s. k. svenska dräkten — alla ville gärna
bidraga att åt nordiska festen gifva dess
traditionella prägel af värdig och fin
festivitas. Det fanns periodvis och
gruppvis under dessa decennier i Lund några
talare så framstående, att de hvar som
helst skulle väckt beundran: de voro
Johan Henrik Thomander, Per
Wieselgren, Paul Genberg, Carl August
Hagberg och något senare Anton Niklas
Sundberg och Erik Wilhelm Svedelius.
»Det var en tid», säger Weibull på ett
ställe, »då talaren af naturens begåfning
såsom ingen, J. H. Thomander,
impro-visatören med den oändliga rikedomen,
vid hvars läppar, då han talade, tankarna,
ögonblickets vingade genier, liksom
trängdes för att jublande alla få vara med
och lyftas på den böjliga röstens
klangvåg, det var en tid, då han möttes här
på våra fester med talaren af adel konst,
Carl Aug. Hagberg; mellan dem stod
Erik Wilhelm Svedelius». Per
Wieselgren och Paul Genberg voro med blott
en kort tid af perioden: Wieselgren
vistades i Lund vintern 1847—48 men
tillträdde i maj Helsingborgs pastorat;
Genberg blef våren 1848 utnämnd till
statsråd. Alla dessa hade såsom talare
fått både innehållets och utförandets nåde-
gåfvor, Sundberg särskildt det manliga
eftertrycket. Nära efter dem följde sedan
en rad ej fullt så högt utrustade men
dock gärna hörda ordets män: Ljunggren,
Lovénarna, Lysander, Flensburg, Nyblaeus
m, fi., och bland ett yngre släkte röjde
sig talargryet tidigt hos de sedermera
så bemärkte Christian Ca vallin, Carl Wilh.
Blomstrand, Carl Herslow, Martin
Weibull, Claes Odhner, Theodor Wisén,
August Qvennerstedt, Esaias och Elof
Tegnér, Gottfrid Billing, Per Eklund,
Olof Lindström, m. fi. — Om
midvinterfesten var årets ståtligaste, så var
majfesten åter dess gladaste. Stundom
förlades den till 1 maj, hela Sveriges
urgamla glädjedag, ofta, och då under
karnevalens form, till någon dag i midten
af månaden.
Upphofvet till kostymfesttåg i det
fria gaf Smålands nation år 1849 genom
sitt berömda »bondbröllop», då den med
spelmän i spetsen tågade ut till lilla
Råby -—, dit den gamla brunnssalongen
från Helgonbacken flyttats år 1846 och
där ända till början af 1860-talet ett rätt
besökt utvärdshus fanns, — och därute
gingo sedan alla de gamla
bröllopsceremonierna för sig. Bruden var Axel Key,
presten Olle Chrysander, klockaren B. S.
Bursell, hvars karaktäristiska visa
»närvarande respektive go’vänner» finnes
återgifven i en lundensisk visbok af 1850,
»Studentens glada lif».
Senare kostymupptåg eller s. k.
karnevaler anordnades af studentkåren
genom en kommitté; de förekommo hvart
annat eller hvart tredje år och blefvo
till verkliga folkfester för hela provinsen.
Ej alltid kunde programmen vara lika
kvicka, men några företedde dock lustiga
godbitar och väl utförda roller.
Exempelvis må erinras om »den stora
penninggrisen» 1858, »de italienska
makterna» 1860, »grekiska tronens
försäljning» kring midten af 60-talet och »världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
