- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
174

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gudruns död (ur "Gjukungarna", en diktcykel). Af Anna Maria Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 MARIA M. ROOS

Vred då vardt Jörmunrek,
mörk han var att skåda.
Ej han längre töfvar,
strax dem fängslar båda.
Ende sonen låter
grymme fadern dräpa;
Svanhild, böd han, skulle
man i stoftet släpa.

Utaf fjättrar bunden
hon på marken lades,
vilda, vrenska fålar
fram till henne hades,
att med hårda hofvar
hennes hufvud trampa,
att ur unga hjärtat
röda blodet stampa.

Men när vilda fålar
Svanhilds anlet sågo,
sågo gyllne lockar,
som i stoftet lågo,
mer än mänskor milda
veko de från henne,
ville icke trampa
detta ljusa änne.

Böd då grymme kungen
sina svenner gifva
piskslag åt de skygga
för att fram dem drifva.
Så af fålars hofvar
unga lifvet stäcktes,
under hårda hofvar
klara ögon släcktes. —

Bragtes bud till Gudrun:
— osäll var den dagen! —
"Ve, din unga dotter
Svanhild ligger slagen.
Trampad utaf hästar
har hon döden ljutit,
under hårda hofvar
hennes hjärtblod flutit."

Tyst satt Gjukes dotter,
inga ord hon hade,
tystnad — vefull, tungsint
sig i salen lade.
In i eld å äril
ödsligt tyst hon stirrar,
och mot flydda sorger
trötta tankar irrar.

Trenne dagar satt hon,
ingen föda tog hon,
ingen tår hon fällde,
intet löje log hon,
ord hon icke mälte,
dryck ej ville smaka —
brast till sist så hjärtat
på Jönåkers maka.

Gudruns stolta ande
ifrån jorden flyktat.
Så om Gjukeätten
kvädet nu är lyktadt.
Aldrig slika sorger
jorden mera röner
som dem Valandsskatten
vållat Niflungs söner.

I som sången horden
om de hårda öden,
om de bittra sorger,
bittrare än döden,
här af hjältar lären
att ej vekligt kvida:
män och kvinnor hofs det
utan klagan lida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free