Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till Carl Rubert Nybloms sjuttifemårsdag. Af Ruben G:son Berg. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i/8
RUBEN G:SON BERG
Fot. Bonsseton & Appert,’_Paris.
C. R. NYBLOM 1861.
hvarför vissa ämnen alltid kunna påräkna
ett stort antal lärjungar, hurudana än
lärarna däri äro beskaffade. Men därnäst
och ofta i trots af ögonskenlig värdslig
nackdel väljer den unge studenten sina
hufvudlärare på grund af personlig
förtrollning. Då och då blir det en oerhörd
tillströmning till ett ämne under flera år,
endast beroende på den dragning, som en
viss personlighet utöfvar — något som
tydligt framgår af att samma ämne vid en
annan högskola i landet så godt som
saknar ämnessvenner.
Carl Rupert Nyblom, som vardt
professor i estetik samt litteratur- och
konsthistoria vid Uppsala unniversitet 1867 och
efter trettio år erhöll afsked vid sextiofem
års ålder, hör till de akademiska lärare,
hvars inflytande varit mycket stort. När
vi, de sista af hans examinander, voro uppe
och tenterade för honom under hans sista
akademiska år, och han antecknade våra
namn i sin tentandlista, talade han om för
oss, hvad vi hade för nummer i leden.
Det var ett imponerande fyrsiffrigt tal.
Redan denna höga siffra visar, att han
förstod att göra sitt ämne älskadt, att det
sökts; och att det söktes ännu under hans
sista år, det intygades af den stora, full-
satta lärosalen vid hans föreläsningar och
det stora antalet examina, som han
alltjämt hade på sin lott.
Att han hade många åhörare kom sig
naturligtvis i viss mån af att hans ämne
ju alltid kan räkna på deltagande från
deras sida, som med ett förträffligt uttryck af
Levertin kunna sammanfattas under
benämningen: den bildningssökande allmänheten.
Men Nyblom hade mer att bjuda på än
själfva ämnet. Han var en utmärkt
föreläsare, och detta är sällsyntare än man i
allmänhet tror. Trots det ständiga
idiss-landet af termen »Nordens fransmän» om
oss själfva accentuera vi ju endast mycket
litet af det, som fransmännen lägga vikt
vid. Hvad skola vi t. d. säga om det
förakt för form, för äfven en mera hvardaglig
retoriks kraf, som alltjämt gör sig bredt
här hos oss? Här kan man ju upprepade
gånger på internationella högtider släppa
fram nestorer, hvars ålderdom endast är en
af faktorerna i deras retoriska inkompetens,
när man naturligtvis bort kasta
rangordningen i skräpvrån och visat världen att
vi äfven ägde talare. För att nu inte tala
om den kroniska vanvården vid skolor och
högskolor af det obefintliga ämnet: muntlig
framställningskonst. Uppsalaprofessorerna
hade flera framstående föreläsare ibland
sig; det fanns värme, lif, humor, personlighet
i föredraget hos mer än en, men af dem
jag hörde var Nyblom obestridligen
estetikern — och detta i trots af en så lång
arbetsdag med i så mycket nödtvungna
upprepningar. På flera håll ville man ju
inbilla oss, att ett tilltalande föredrag bära
var flärd och fåfänglighet och att det verkligt
vetenskapliga djupgåendet tvångsvis förde
med sig träaktighet. Men ordspråket om
räfven och rönnbären håller streck, och
ungdomen har en naturlig benägenhet
för estetiskt betraktelsesätt, eftersom det
innebär »ett förädlande sinnesnöje». Det
var både flykt och känsla i Nybloms
uttryckssätt, det var humor och satir — om också
en mycket godmodig sådan — och på
samma gång en klar disposition och
måttfulla proportioner. Det skulle minsann
inte händt honom som det hände en af
hans långt yngre kolleger att uppehålla
sig så länge vid inledningen till det ämne,
som han enligt föreläsningskatalogen skulle
behandla, att han i själfva verket aldrig
kom längre än till årtiondet närmast före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
