Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Barndomshemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ISAK FEHR
vattnet. Något stycke ifrån visar sig
den fagra bokskogen åt söder, Taxas
höga berg åt norr och Möcklanäs öfver
sjön i väster. Däremot på östra sidan
betäckas åkerfälten från norr med
barrskogar, från öster och söder med de
angenämaste ängar och löfTulle träd.
Ängarna likna mer de härligaste lundar och
blomsterrikaste trädgårdar än det de
själfva äro, så att då man här sitter om
sommartiden och hörer gökens samt de
andra många särskilda fåglars sång,
insekternas pipande och surrande och
tilllika ser på de lysande och präktigt
målade blommor, kan man icke annat än
hissna vid Skaparens så präktiga
inrättning. Stenbrohults socken är liksom en
drottning bland systrarna; hon hafver
ock preferensen af rara och sällsamma
örter, som på de andra ställen i landet
sällan eller aldrig låta sig se, ja,
prästgården här tycks vara liksom af Flora
själf utsirad. Om något rum uti hela
världen kan vara ställdt på angenämare
ort, tviflar jag mycket.» —I denna trakt
lefde nu Linné hela sin barndom, och
här tillbragte han ock de långa ferierna
under sina läroår vid skola och
gymnasium i stiftsstaden Växjö, som ligger 5
mil från Stenbrohult. Bygden låg dock ej
så afsides, som man törhända är böjd att
tro. Alldeles förbi Stenbrohults kyrka
och prästgård gick den stora
landsvägen från Kristianstad till Växjö. Från
denna stad fortsatte en stor stråkväg
öfver Eksjö, Linköping, Norrköping,
Nyköping och Södertälje till Stockholm,
Från Kristianstad gick landsväg söder
ut till Ystad, där öfverfarten var till
Pommern och Tyskland. Diö
gästgifvaregård låg blott några kilometer från
Stenbrohult; och gästgifvargårdarna spelade
på den tiden en mycket stor roli, som
prästgårdarna ej sällan fingo öfvertaga;
det medförde mycket besvär och
omkostnader men tillförde dem många nya
underrättelser och intryck. Det oaktadt
lefde nog i stort sedt denna bygd som
hela vårt land sitt afskilda lif. I
prästgården härskade det uråldriga
hushållssättet. Gården var ett litet samhälle
för sig, som var och måste vara sig själf
nog. Nästan allt, som hörde till lifvets
nödtorft, alstrades och utarbetades inom
gården. Barnen, hvilkas hela värld var
hemgården och dess närmaste omnejd,
fingo så en intim kännedom i alla
hushållets sysslor. Bak och brygd, slakt och
ljusstöpning, smide och bygge,
spinnrock och väfstol, skomakeri och sömnad
följdes af nyfikna ögon, och små ovana
händer sträcktes fram för att få vara
med och göra nytta. Hade så en
slösande natur gjort barnets ögon
skarpsynta och minnesgoda och lärlusten
omättlig, och fingo dessa lyckliga anlag
fritt utveckla sig under kärleksfull
uppmuntran, så utgingo ur dessa små
samhällen vakna och arbetsdugliga människor.
I. detta hem lades hos Linné grunden
till den lifsuppfattning, de sympatier och
antipatier, de karaktärsdrag, som utmärkte
honom. Gammaldags fromhet, sträng
disciplin och ordning samt oförtruten flit
voro hemmastadda i denna stenbundna
småländska bygd och i detta sträfsamma
prästhem. Men där afbrötos ock
arbetsveckornas släp af de uråldriga
glädjeutbrotten under jultidens signade dagar med
dess outtömliga förråd på omskiftande
förnöjelser, vid de ljusa
midsommarnätternas vakor och danser, under
höstkvällarnas humleplockning, då
sagoförtälj-ningen florerade i skumrasket vid
stockelden.
Man har ständigt framhållit faderns
sällsynta entusiasm för blommornas värld,
i hvars doft och glans han nästan
omedelbart utförde sin förstfödde och där han
sedan ledde honom med tändande
undervisning, så långt hans lärdom räckte;
och man har gjort detta med rätta; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
