Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden. Af Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 OSVALD SIRÉN
som nu spirar i landet? Är det möjligt
att rätt uppskatta det nya, utan kännedom
om det gamla? Är det icke konsten och
poesien förbehållet att ge uttryck åt de
högsta och finaste själs affekterna hos ett
folk? Rätt förstådd, måste den då kunna
öppna för oss psykologiska områden, dit
vi eljest aldrig nå. Men förståelse
förutsätter naturligtvis god vilja, intresse och
någon uppofTringsförmåga. Framför allt
bör man då icke likgiltigt gå förbi de
tillfällen, som i hemlandet erbjudas till ökad
kännedom om forna tiders konstnärliga
kultur.
D:r Janses bok »Medeltidsminnen från
Östergötland» är ett sådant tillfälle. Det
är ett arbete, som ingen kulturintresserad
bör sakna, dess innehåll kan betraktas ur
flere olika synpunkter men är alltid i hög
grad ägnadt att öppna ögonen på
betraktaren och väcka till eftertanke.
#
På hundra bilder finna vi sammanförda
kyrkodörrar, dopfuntar, altarskåp,
skulpturer, målningar, mässkåpor, antependier,
relikskrin, nattvardskalkar, medeltidsböcker
samt dessutom en samling Birgitta-minnen.
Här kunna vi endast i största korthet
framhålla några af de viktigaste föremålen.
Den praktfulla dörren från Rogslösa
kyrka visar en smidesornamentik, som i sin
fantasirika hopflätning och skarpvinkliga
figurstil ännu erinrar om fornordiska
hällristningar. Förf. lämnar inga upplysningar
angående arbetets ursprung och datering, men
vi kunna knappast tänka oss en senare
datering än 1 ole—11 :e århundradet. Af stort
intresse vore att erfara, om en sådan
öfversättning af hällristningarnas dekorativa stil
i järnsmide ofta förekommit här i Sverige.
Dörren från Väfversunda kyrka visar
en utvecklad romansk ornamentik med ring-,
ögle- och lök-motiv; den kan knappast
dateras före i2:e århundradet. Nära släkt med
denna är dörren från Tornåsa kyrka, ehuru
de något friare utvecklade bladmotiven i
ornamentiken synas tyda på ett senare datum.
Af helt annat slag är järnsmidet på
Skonkeby-dörren. Banden äro smalare och
elegantare, icke enbart hamrade som breda
bårder utan äfven i skarpa ryggar.
Ornamentiken synes främmande för allt
fornnordiskt inflytande; författaren har sannolikt
goda skäl för sin datering af dörren till
i3:e århundradet. Att döma af de
exempel på järnsmidda dörrar, hvilka här bjudas,
skulle enbart sådana kunna lämna ett
intressant material för en specialundersökning.
Fyra präktiga romanska dopfuntar från
Hogstad, Gistad, Stora Åby och Vinner
-stads kyrkor (i2:e—i3:e årh.) meddela en
föreställning om de väsentligaste olika
typerna inom denna konstart. Gistadsfunten
prydes med figurala reliefer; på den å
planschen afbildade sidan är Kristi födelse
framställd enligt en rätt egendomlig
ikono-grafisk form, som vi för öfrigt känna
endast ur karolingiska konstverk: Krubban
och djuren äro placerade högt öfver den
i en verklig säng hvilande Maria. Josef
sitter vid sängens hufvudgärd, och vid dess
fotända sitter Salome, höjande sin
förkolnade hand mot barnet för att bli botad.
(En episod ur det apokryfiska
protoevan-geliet.) Har konstnären varit en inhemsk
man? Det är en fråga, som vi icke tillåta
oss att besvara utan närmare
undersökningar, men sannolikt förefaller dock att han
fått sin utbildning i Tyskland.
Träskulpturerna inledas med en serie
krucifix. Det tidigaste visar Kristus som
konung, stående med utbredda armar.
Korset är borta; figuren ensam verkar som en
afbild af det urgamla, symboliska
människokorset, bestående af ett tau (T) med
ögla. De två följande bilderna visa huru
Kristus förvandlas på korset så småningom
från den symboliske konungen till en
förnedrad, lidande människa. —
På den sista bilden i denna serie
framställes utom den korsfäste äfven Johannes
och Maria, stående sörjande på ömse
sidor om korset. Figurerna äro uttrycksfulla,
behärskade af gotikens patetiska linjerytm.
— Man hade gärna sett att författaren i
detta liksom i så många andra fall lämnat
en något noggrannare datering än blott
uttryckssättet »slutet af medeltiden». I
föreliggande fall torde tiden 1400—1450 med
tämligen stor sannolikhet kunna angifvas
såsom approximativt datum.
Den synnerligen vackra och
uttrycksfulla Pietå-gruppen i gotiskt tabernakel (från
Askeby klosterkyrka) dateras af förf. till
1300-talet. Han hade dock tryggt kunnat
skrifva 1400-talets förra hälft, ty en så
känslig musikalisk linjeföring, ett så
flytande mjukt veckfall som hos denna
Mariafigur ha vi icke skäl att vänta inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
