Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ferdinand Fagerlin. En lifsbild. Af Axel Gauffin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
AXEL GAUFFIN
SIDENFABRIKÖREN C. W. FAGERLIN.
BLYERTSTECKNING AF P. FAGERLIN (1850).
Tillhör apotekaren Ringström i Filipstad.
trots modets växlingar, förstodo att ej
vara orättvisa mot smakriktningen från
i går, var Fagerlin som person knappast
annat än en otydlig silhuett. Man
mindes honom möjligen från något gammalt
träsnitt, klädd i holländsk sjömansmössa
— hade kanske också läst några magra
biografiska notiser om den firade
målaren och glömt dem lika fort igen. Det
kunde ju ej heller vara annorlunda. Den
gamle diisseldorfaren bodde så långt borta,
han gjorde så litet väsen af sig, och nu
var det ju tio år sedan en tafla af
honom exponerades i Sverige — på en
retrospektiv utställning 1 — och snart en
mansålder, sedan han sista gången var
här själf.
Det kan ha sina fördelar för en
konstnär att lefva fjärran från sin publik. Vin-
ner han rykte, förstoras det gärna
genom afståndet. Han själf får för oss
något overkligt, som lockar fantasien, är
liksom höjd öfver alla dessa lifvets
trivialiteter, som vi hvardagsmänniskor äro
dömda till.
Men å andra sidan måste han afstå
från att verka med den tjusningskraft,
som för oss ligger i den personliga
beröringen med en egenartad och rik ande.
Vi förstå ej så, som vi skulle ha gjort
det, om han hade vandrat ibland oss
och lefvat vårt lif, de förutsättningar hos
mästaren, som följdriktigt ha skapat
mästerverket. Och när hans dagsverk är
ändadt och dagsverkaren har fått sin lön
i bankanvisningar och medaljer, bleknar
träsnittsbilden snart alldeles bort i vårt
minne.
Men för de få, som i likhet med
författaren till dessa rader förunnades att
personligen sammanträffa med den gamle
mästaren med det ungdomliga sinnet, för
dem, som fingo träda in i det putsade
konstnärshemmet vid Duisburgerstrasse
eller i den lilla landtgården i Allner —
för dem stod det oemotsägligt klart, hur
innerligt människan och konstnären här
hörde samman, hur den vördige
Alt-meisterns genomskinliga konst långsamt
och säkert hade kristalliserats fram under
ett långt lif, helgadt åt arbetet i det
skönas tjänst.
Fagerlin var ett stockholmsbarn från
staden mellan broarna, där fadern,
skeppsredaren C. W. Fagerlin med sin hustru,
född Gnosspelius, bodde en trappa upp
i huset n:o 22 Svartmangatan, hörnet
mot Tyska Stallplan. Gården tillhörde
Fagerlins svärfar, grosshandlare J.
Gnosspelius. Här föddes den 5 februari 1825
sonen Ferdinand Julius, den tredje bland
tio syskon.
De personer, som snart kommo att
intaga den förnämsta platsen i Ferdinands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
