Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ferdinand Fagerlin. En lifsbild. Af Axel Gauffin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
AXEL GAUFFIN
Fot. Wilh. Lagerholm.
FERDINAND FAGERLIN OMKR. 1864.
ett utkast till den förstnämnda, som
befinner sig i enskild ägo i Stockholm. Det
är en liten i brunt hållen oljefärgsskiss
på papp, sign. F. Fagerlin 1854. En
gumma sitter i en stol till vänster, en gosse
knäböjer framför henne med händerna
hopknäppta i hennes sköte.
Hela vintern 1854—55 bodde
Fagerlin och Dietrich kvar i den lilla
trerumslägenheten vid Alléestrasse. Till
umgängeskretsen denna tid hörde äfven
Johannes Brahms, som 1853 hade kommit
till Dusseldorf med rekommendationsbref
från Joachim till Schumann. Brahms var
troende romantiker, var uppfylld af
Hoff-manns spökhistorier och kände vissa
mystiska formler, som ägde förmåga att
befria människoanden från dess tyngande
omhölje. I Langenbergs kafé brukade
dessa hemlighetsfulla seancer hållas, där
höjdpunkten nåddes, då Brahms lade sig
på ett bord mellan sina kringstående
vänner, Fagerlin, Dietrich och Lindhult. För
säkerhets skull borde dessa beröra
mediet med sina fingerspetsar.
När det rätta ögonblicket var
kommet, hviskade Brahms med graflik röst:
»Ich bin tot.»
»Du bist tot», svarade kören.
»Ich bin wie diirres Gebein», kom det
efter en stund.
»Du bist wie diirres Gebein.»
»Ich bin leicht wie eine Feder.»
»Du bist leicht wie eine Feder», hväste
kören, och nu skulle mediet höja sig i
luften; Det höjde sig också något, tills
kören inte orkade längre. —
På sommaren 1855 gjorde Fagerlin
sitt första besök i Sverige efter utresan.
Fadern var hänryckt öfver de prof på
sina framsteg, som sonen hade medfört
hem — alla besökande måste se hans
epokgörande studiehufvuden. Stockholm
var ännu kolerasmittadt, hvarför det
beslöts, att fru Fagerlin och barnen skulle
tillbringa sommaren hos släktingar i
Värmland. Där hände det en dag att bromsen
ej fungerade, då man skulle pröfva en
ny bruksbana, med den påföljd att
vagnen välte och Ferdinand vrickade
sin fot. Denna lilla olyckshändelse tvang
honom att stanna ett par veckor efter
familjen, som måste återvända till
Stockholm. Snart ingick emellertid den
lugnande underrättelsen, att koleran var i
aftagande — två dagar senare kom bud,
att Fagerlins föräldrar och hans yngste,
femtonårige broder hade dött i kolera en
och samma dag, den 7 september, och
redan voro begrafna. När Ferdinand
inträffade i Stockholm, möttes han af
underrättelsen, att äfven en syster hade
aflidit.
Det blef en sorglig vinter i det gamla
hemmet vid Skärgårdsgatan.
Boutred-ning och arfskifte togo lång tid, och först
i september 1856 lämnar Fagerlin åter
Sverige för att fortsätta sina afbrutna
studier.
Men nu har han med ungdomlig
spänstighet åter rest sig efter det tunga sia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
