Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ferdinand Fagerlin. En lifsbild. Af Axel Gauffin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND FAGERLIN 3^9
däraf till åskådaren. Väl kan man under
arbetet pinas fruktansvärdt af att inte
kunna återge, hvad man känner, men
lefver blott kärleken till arbetet äfven
under pinan, så blir det den som skänker
prägeln åt arbetet, ej pinan.» Han
kallade stundom sin atelier för
»tortyrkammaren», och dock vistades han
ingenstädes hellre än där.
Det låg något ovanligt förnämt öfver
Fagerlins väsen. Rak och spänstig som
han på sina bestämda timmar vandrade
genom Hofgarten, gick han också sin
väg genom lifvet utan att kompromissa
med sina åsikter och sina ideal. Med
åren hade sorger och tankearbete fårat
hans panna, och han, som förr hade varit
den gladaste skämtaren bland de glada,
började klaga öfver tungsinne och
hypo-kondri. Men ännu lyste hans öga upp,
när han mötte en landsman från det kära
gamla fosterlandet, och som svensk kände
han sig till det sista. Det hade varit
hans kära önskan, att hans son skulle
fullgöra sin värnplikt under samma fanor,
där han själf hade tjänat. Och när den
sista sjukdomen under långa veckor
fängslade honom vid sängen, var H. C.
Andersens och Funckes svenska resor det enda
som han ville höra läsas för sig.
Hans sista hvilostad reddes i den kära
familjegrafven, där Henry Ritters
minnesvård med medaljongen af Fagerlins hand
bar vittne om den kärleksfulla vördnad,
som den svenske målaren hade känt för
sin hustrus fader och sin egen
konstnärliga förebild. Bland den rika
blomsterskörden ligger där på kullen en enkel
granriskrans från svenska konstnärer. Pä
dess blågula band står textadt:
»På Ferdinand Fagerlins graf må denna
hälsning, hvari svenska vindar susat,
förvissna ! I tacksamt minne skall lefva hans
ädla konst, hans redliga svenskhet.»
DEN RITTERSKA GRAFVEN I DUSSELDORF EFTER F. FAGERLINS JORDFÄSTNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
