Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rahel Varnhagen. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAHEL VARNHAGEN
411
uppsökte henne ofta för att af
henne begära och erhålla
sanningar. Djupt beklagar hon, att
hennes bref till honom gått
förlorade, ty dem hade hon med
stolthet kunnat visa världen
såsom ett exempel på att »man
kan säga furstar sanningen».
Detta var »det enda förhållande»,
hvari de stodo till hvarandra,
en öppenhjärtig, otvungen
vänskap, som från Rahels sida med
hennes vanliga fördomsfrihet
sträckte sig äfven till hans
älskarinna.
Och hon sörjde och saknade
honom uppriktigt, då han i ett
anfall af patriotisk indignation
och förtviflan sökte och fann
döden på slagfältet.*
En annan icke mindre
egendomlig vänskap förband henne
ända till ålderns dagar med
publicisten och diplomaten Gentz.
W. v. Humboldt har kallat denne
»Berlins mest tänkande hufvud», och han
var därtill en briljant salongsmänniska.
Men det som Rahel upptäckt hos honom
innanför alla de diplomatiska skalen och
fåfängligheterna, var det goda, »naiva
barn», som satt innerst i hans hjärta,
och det var detta hon uppskattade och
förstod att framälska som ingen annan.
Han erkänner också själf, att han blir
bättre i hennes sällskap, och att äfven
hennes bref göra honom oändligt godt.
Denna Rahels nästan moderliga
förmåga att älska gjorde att hon kom att
taga sig an så många helt unga män, på
hvilkas karaktärsdaning hon hade det
lyckligaste inflytande. Ur brefven till
hennes trolofvade, Varnhagen, framgår
det mer än en gång, hvilken oskattbar
förmån det bör ha varit för denne
obeslutsamme, klenmodige unge man att
* Vid Saalfeld, 10 okt. 1806.
FRIEDRICH VON GENTZ. STÅLSTICK AF
J. LINDNER.
erhålla hennes på samma gång sporrande
och uppmuntrande råd.
Mod att vara »en hel, icke en half
eller trefjärdedels människa», — mod att
taga vara på och utarbeta sin säregna
individualitet var städse Rahels fältrop.
Däraf hennes gränslösa beundran för
sådana utpräglade personligheter som
Goethe, Fichte, ja, till och med för
Napoleon, trots den vanära denne bragte
öfver hennes land. Hvad hon dessutom
midt i en trångsinnad, af fördomar
regerad värld vågade förfäkta var: högre
sedlighet och en högre frihet inom det
lagbundna äktenskapet. Allt sken och
all halfhet voro henne förhatliga. Det
fanns ingen omutligare sanningssägare än
hon. »Jag har» — säger hon — »i denna
världs stora allmänna uselhet vigt mig helt
åt en enda gudom, och alla de gånger
jag blifvit räddad, har det varit tack vare
denne: denna gudom är sanningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
