Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna i Prag. Af Alfred Jensen. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ALFRED JENSEN
menade ärligt med sin
öfverrumplings-plan. Till belöning blef han adlad af
drottning Kristina och år 1651
introducerad på svenska riddarhuset såsom v.
Streitberg. Den adliga ätten utslocknade
med honom, och man vet alis intet om
hans senare lefnadsöden eller om hans barn.
Detta s. k. förräderi har bedömts
mycket strängt från tsjechisk sida och
gjort Ottovaldsky, såsom han kallades
i Böhmen, till hufvudfiguren i inemot
ett halft dussin historiska romaner om
svenskarna i Prag och till den nedrige
bofven i flera folkliga skådespel om
samma ämne. Själf utgaf han en
försvarsskrift, hvars hufvudsakliga innehåll
refereras i »Theatrum europæum», den
illustrerade tidskrönikan af år 1648, där
hans porträtt ock finnes. I själfva verket
föreligga många förmildrande
omständigheter: Han var icke böhmare till börden,
utan bayrare; han var icke katolik, utan
reformert, och han hade faktiskt blifvit
illa behandlad af sina kejserliga förmän.
Under denna soldateskens glansperiod var
öfverlöpning en rätt vanlig sak —
Königsmarck hade ju börjat i kejserlig tjänst,
och Gustaf II Adolfs sachsiska
bundsförvandt Arnim (Arnheim) befanns ju vara
en mycket opålitlig svenskvän. Slutligen
var intagandet af Prags Lill-sida alis icke
ett förräderi i vanlig mening, utan en
klokt anlagd och djärft utförd militärisk
kupp, som kröntes med en glänsande
framgång.
Planen utfördes så, att Königsmarck
i ilmarscher ryckte mot Prag västerifrån,
tills vidare kvarlämnande gröfre artilleri
och tross i Rakovnik. Alla mötande
hejdades på vägen, för att man i Prag ej
skulle ana oråd, och soldaterna kände sig
så segervissa, att de »smyckade
hattarna med eklöf och under rasterna
spelade kort eller tärning om det väntade
bytet». Vid solnedgången den 26 juli
passerades Hvita berget, den historiskt
ryktbara högplatån väster om Prag. Då
St. Margaretas klockor började klämta,
misstänkte Königsmarck oråd och ville
afstå från det vanvettiga företaget, men
lugnades af Ottovaldsky med den
naturliga förklaringen, att det var den vanliga
vesperringningen.
Vid nattens inbrott begynte
öfver-rumplingen. Främst gick Ottovaldsky
med 100 man, väpnade med bilor och
andra tillhyggen för att spränga
portarna; därpå följde major Volmer med 200
infanterister; sedan öfverste Jan Copy,
som nyligen varit fången i Prag och
kände terrängen, samt till sist
Königsmarck med 100 ryttare och 1,500
infanterister. Kl. 2 på natten kom förtruppen
obemärkt fram till Kapuciner-klostrets
murar, hvars ena väktare nedsköts,
under det att den andra flydde. Därpå
öfvermannades vakten vid Strachovska
porten, som sprängdes. Härmed var
hela Lill-sidan i svenskarnas våld.
Yrvakna borgare sprungo halfklädda ut på
gatan, men allt motstånd var fruktlöst.
Kapten Ammon vid Waldsteinska
regementet dödades af ett skott, och
samma öde drabbade öfverstelöjtnant Schmidt,
då han ville skynda ned till bron.
Inalles dödades under dessa timmar 150
man och 350 sårades, men på de
anfal-landes sida blott några få.
Det första palats, som besattes,
tillhörde borggrefven Jaroslav af Martinitz,
som själf fängslades, sårades i höften och
utplundrades så, att han »knappt hade
en kudde att hvila på». De lidanden,
som han då utstod, torde ha påskyndat
hans slut, ty han dog året därpå vid
67 års ålder. En historiens slump ville,
att, likasom Prag var alfa och omega i
det trettioåriga krigets historia, var ock
grefve Martinitz’ namn på ett ödesdigert
sätt förknippadt med åren 1618 och 1648,
ty han var identisk med den grefve M.,
som jämte grefve Slavata och sekretera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
