Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Linnés porträtt. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
KARL WÅHLIN
definitiva verk*. Det är också det intryck
man får vid jämförelse dem emellan. Både
i glänsande teknik och i kärleksfullt
fördjupad personskildring har det förstnämnda
ett gifvet företräde. Säkerligen är
Grips-holmsporträttet det tidigare. Det har fått
tjäna till studie för en ny malning, i
hvilken konstnären lyckats att fullt
genomföra sin uppfattning af ämnet, som
tydligen legat honom varmt om hjärtat
såsom en sällsynt tacksam konstnärlig och
fosterländsk uppgift.
Efter att sålunda hafva fullgjort sitt löfte
till Linné målade Roslin sitt med
Versail-les-galleriet införlifvade porträtt af honom i
knäbild**. Denna malning, som
konstnären behöll för egen del, kopierades af
Lorenz Pach d. y., innan den afsändes till
Paris, dr den 1779 utställdes på salongen.
Linné ä här framställd i lilasfärgad
sidendräkt (i de föregående i mörkviolett
sammet). Ombytet af dräkt tyder på att Linné
suttit särskildt för detta porträtt. Kopian,
som är bättre bibehållen än originalet,
befinner sig i Linnean Society i London.
Före sin afresa från Stockholm
anmodades Roslin af åtskilliga ledamöter af
Vetenskapsakademien att vidtala någon af
de berömdaste kopparstickarna i Paris» att
gravera Archiater Linnés Portrait efter det
lyckliga orginalportrait, som Hr Roslin själf
här gjorde». Tydligen svarade Roslin, att
han gärna skulle åtaga sig uppdraget men
att porträttet tillhörde Linné och att saken
därför berodde på hans medgifvande, ty
akademiens sekretare P. Wargentin gjorde
en hemställan härom till Linné och mottog
hans svar i följande ord: »Hr Roslin har
gjort portraitet gratis, hade alltså frihet att
disponera det, fast utan mitt tycke, men
här igenom giör han mig dubbel grace, ty
det är endast giort för äfterwerlden, och
der till aldrig kan komma [att blifva]
wack-rare och likare aftagit än i Paris, gjör
honom min wördsama tacksägelse om han
är qwar, och säg att jag är honom dubelt
tacknämlig.» — »Aftagandet» afser icke,
* En analogi till detta förhållande erbjuder Gustaf
lll:s porträtt af Roslin, som finnes i två exemplar,
ett i Nationalmuseum (sign. 1775) och ett å Fullerö
(osigneradt). Det senare är, såsom framgår af en
dedikation å ramen, måladt året före det förra.
** O. Levertin antager utan närmare motivering
att bröstbilderna äro tidigare än knäbilden. Detta
synes också mig påfallande, ehuru det för
närvarande ej kan ledas i bindande bevis.
såsom professor Tullberg antager,
utförandet af en replik af Roslins egen hand utan,
såsom af hela sammanhanget framgår, det
tillämnade kopparsticket.
Det var den bästa af de båda
bröstbilderna som Roslin på grund af Linnés
medgifvande medtog på sin resa. Det låg ju
för öfrigt både i Linnés eget, i akademiens
och i konstnärens intresse att det blef denna
som lades till grund för kopparsticket. Men
Roslin ansåg sig troligen förpliktad att
bereda Linné en ersättning för den
långvariga utlåningen af målningen, och jag
gissar att han bedt honom under tiden behålla
det tidigare porträttet, enär detta efter
Linnés frånfälle befann sig i familjens ägo,
— det inköptes senare af Gustaf III och
fick sin plats på Gripsholm.
Roslins uppehåll i Ryssland blef på
grund af den massa beställningar han
erhöll vida längre än han hade beräknat.
Efter återkomsten till Paris på våren 1778
träffade han aftal med den särskildt i
porträttfacket framstående franske
kopparstickaren Clemens Bervic, och i maj 1779
var gravyren fullbordad och en upplaga
af 500 exemplar tryckt. En del af denna
medförde Sergel, då han på försommaren
återkom till Stockholm.
Under tiden hade Linné aflidit den 10
januari 1778. Roslin hade visserligen skänkt
Linné själf det ifrågavarande porträttet men
tyckte väl att han kunde vara löst från sin
förbindelse till hans arfvingar genom att
låta studien till detsamma stanna i deras
ägo. Linné hade ju själf yttrat, att han
ansåg detta porträtt »endast giort för
äfter-wärlden», och det var i full
öfverensstämmelse härmed som konstnären erbjöd sig
att skänka Vetenskapsakademien »sjelfva
Original-Portraitet, som Hr Roslin här [i
Sverige] själf för egen räkning gjorde»,
såsom orden lyda i protokollet, säkerligen
på grund af den framställning Roslin i sitt
anbud gifvit af förhållandet. En liknande
tanke hade också föresväfvat de
efterlefvande, såsom framgår af en tidigare
förfrågan af Linné d. y. till Wargentin:
»Hur går det med Roslinska portraitet?
Kan det återfås? Det skulle bäst passa,
at wara uti Ämbets-huset, där begge
Rud-beckarne äro förut.» Då han fick
underrättelse om Roslins disposition, uttryckte han
också sin tillfredsställelse därmed: »Att
min S. Fars portrait är skänkt af Roslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
