Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kritik af materialismen. Ett efterlämnadt fragment. Af Gustaf Björklund. Med 1 bild - Allmänna anmärkningar mot materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S90
GUSTAF BJÖRKLUND
garnas egna verksamhetssätt. Huru då
förklara det faktum, att hvarje människa
har ett djupt medvetande om sin synd?
Detta kan då naturligtvis icke vara
annat än en chimär. Men hur är det ens
möjligt, att en chimär skulle kunna
uppkomma eller finnas till? Detta kan endast
ske därigenom, att naturlagarna verka
på ett onaturligt sätt, hvilket dock är
omöjligt. Materialisterna borde för att
vara konsekventa icke tala om chimärer,
enär dessa icke blott äro oförklarliga,
utan fullkomligt orimliga, och dock är
ropet på chimärer så att säga det
Alex-anderssvärd, med hvilket materialisterna
afhugga tillvarons alla gordiska knutar,
som de icke kunna lösa och som
öfverallt uppträda i deras väg.
Vi hafva i det föregående talat om
synden och dess orimlighet gent emot
materialismen. Ett annat ord, hvilket
uttrycker i det närmaste detsamma som
ordet synd och som ur materialistisk
synpunkt torde utgöra en verklig parodi i
språkligt hänseende, är ordet brott.
Brott kommer af bryta, och något annat
än naturen och dess lagar har man icke
att bryta emot. Men hvem är så
vansinnig, att han skulle vilja inlåta sig i
en strid med de allhärskande
naturlagarna? Dessutom och alldenstund man
själf är en yttring af naturlagarna, skulle
detta innebära, att en naturlag reste sig
upp mot en annan. Men hur skulle
då det hela blifva beståndande?! Några
brottslingar finnas följaktligen icke;
men huru orimligt det än må vara,
låtom oss likväl ponera en sådan och
därtill en, som begått något svårare brott
samt därför gjort sig skyldig till straff.
Nu är det väl att märka, att såväl vår
ponerade brottsling som vi själfva enligt
materialismen icke äro annat än kraft och
materia, något annat finnes nämligen icke.
Men om oss såsom produkter af dessa
faktorer heter det: »Vi förvandla oss så
snabbt, att man väl kan antaga, att vi
på en tid af 7 år blifva i allo
ma-terielt andra och nya varelser, atomerna
växla, endast arten af sammansättning
förblifver densamma.» Detta är,
försäkra oss materialisterna, ett faktum, som
äfven vi mycket väl vilja tro. Dock för
att vara fullkomligt förvissade, att tiden
icke är för knappt tilltagen, kunna vi
ju öka på ytterligare 7 år. Efter en
tid af 14 år kunna vi sålunda vara
fullt öfvertygade, att icke ett enda grand,
icke en enda atom återstår af den
varelse, som för 14 år tillbaka
konstituerade den gamla människan. Vi äro
nu fullkomligt nya varelser, endast arten
af sammansättningen är den samma. Den
gamla människan skiljer sig lika mycket
från den nya som den föda, hvilken
före de 14 åren bildade hennes varelse,
skiljer sig från den föda, som under
denna tid just utgjort byggnadsämnet.
Må tilläfventyrs ingen hysa den tron,
att möjligen ända något andligt finnes
kvar, som så att säga öfverleft den
gamla varelsen. »Dödlig kropp och
odödlig ande äro uttryck», säger
Biich-ner, »som hörts och upprepats ända
till leda. En något noggrannare
undersökning skall kanhända med mer rätt
omvända förhållandet.» Således: dödlig
ande och odödlig kropp. Det är
tydligt, att detta från materialistisk
ståndpunkt är alldeles riktigt sagdt. Kroppen
är odödlig i den mening, att de
materiella delar eller atomer, af hvilka den
består, aldrig försvinna eller öfvergå till
intet. Själen åter är icke annat än en
yttring, som endast betingas af den
egendomliga förening och sammansättning,
som atomerna för tillfället ingå. I samma
ögonblick som dessa atomer upphöra att
ingå just dessa föreningar, i samma
ögonblick upphör också just denna själ.
Själen är sålunda, i motsats till kroppen,
underkastad ett ständigt bortdöende, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
