Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nyare diktböcker. Af Erik Hedén - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 ERIK HEDÉN
på genom att omdana formen med nästan
obegränsad frihet — i det hela med full rätt,
dock visar t. ex. Ahlmans »Sonett», som
t. o. m. är delvis orimmad, att det finns
en gräns, hvaröfver sönderbrytningen ej får
gå utan att versmåttet mister sitt
karaktäristiken, klangfullheten.
Det är karaktäristiskt för svensk lyrik
att af de sju författare som här behandlats
fem äro skåningar och därtill fullblod.
Hvad Skåne skänkt vår sköna litteratur
kan måhända sammanfattas så: inom
själs-lifvets värld en starkare känsla af
samhörighet med naturen och med det hela
— all-stämningen födes naturligast af haf
och slätt — och samtidigt ett finare
psykologiskt sinne, en skärpt blick för
individuella skiftningar både i det yttre och det
inre lifvet. På formens område åter ha
Skånes diktare skapat en mer mjuk, mer
skiftande rytm och i sin sökan därefter gått
långt — någon gång väl långt — i frihet,
samtidigt som de, äfven här, gjort
nyanseringssinnet mera förfinadt. Hvad de där-
emot, jämfördt med Upp-Sveriges skalder
sakna, är de stora tagen, de djärfva
om-skapardrömmarne, den konstruktiva
fantasin. Naturligtvis uttömmer icke denna
karaktäristik hela skånska lynnet, det syns —
från sedt nu sockertrusten — på
Ossian-Nilsson. Tilltalande är den naturliga
renhet, som nästan genomgående präglar
skåningarnas kärlekspoesi, deras förnäma
frihet från snobberi med det omoraliska.
Det är Skåne, det landskap, som
ligger närmast Danmark, hvilket hos oss
hindrat uppkomsten af en danskfärgad
prosa-litteratur och i stället skapat en ny
lyrik. Detta har ju medfört att Sverige nu,
liksom på Palmærs tid, äger tolf tusen
störste skalder. Hellre än att som
brukligt är — särskildt hos dem som måste
ställas under de 12,000 — upphäfva
klagorop öfver denna den oskyldigaste af alla
litterära missbildningar, borde vi inför den
nya och egna oändlighetsrymd, som vår
diktning vunnit till de föregående, med
stolthet skönja, att än en gång på svensk
konst kan, ändrad, tillämpas devisen från
renässansens Florens: nihil difficile ingenio
UR BOKMARKNADEN
E. Norlind: Intermezzon och Bagateller.
Stockholm, Albert Bonnier.
Hvad Norlind i inledningen till
Intermezzon och bagateller förtäljer om
bokens uppkomst, bottnar i motsättningen
mellan konstnärens person och hans verk.
Konstnären kan icke, om han har en rik
personlighet, skapa ett verk, hvari denna
helt går upp. Han sluter däraf att
personen står öfver verket och att följaktligen
ett direktare uttryck af densamma skall vara
mer värdt än konstverkets begränsade,
siktade, förmedlade. Han sluter orätt; endast
det formellt begränsade har evighet. Dock
har han rätt-, i förtroliga, inspirerade sam-
tal :— det är i sådana han finner sig lefva
rikast — yppar en konstnärspersonlighet
den mängd af syftningar och idéer som
aldrig i ett människolif kunna omsättas i
alstring; han visar sig i tagande eller
gifvande, skådande eller värdesättande
umgänge med andra människor och deras verk
eller med naturen; han röjer medvetet eller
omedvetet de intryck och öden, som bilda
hans egna skapelsers historia.
Därför ger den fällning af personliga
upplefvelser, som boken rymmer, en lika
mångsidig utfyllning till Norlinds bildkonst
som hans dikter ge en trång. Litterärt
tillhöra dessa skizzer den hufvudtyp som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
