Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Emalj- och miniatyrmålaren Pierre Signac. Af N. Sjöberg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
N. SJÖBERG
KARL X GUSTAF. EMALJ EFTER D. BECK.
I Statens historiska museum.
der hennes hjul, och afunden har störtat
till marken. På botten är hon framställd
som hafvets härskarinna; sjöhästar draga
hennes farkost, hon omgifves af
hafsgu-domligheter, och Neptunus räcker henne
tecknet på sin makt, treudden. Ini locket
är hon den obetvingliga jägarinnan
Ata-lanta, med hundar, koger och jaktspjut;
betagen och vördnadsfull skyndar en skön
ljuslockig man fram vid hennes sida —
Magnus Gabriel—, och två uppvaktande
damer — Maria Eufrosina och
landt-grefvinnan Eleonora Katarina af
Hessen-Eschwege — bära jaktbytet bakom henne.
I botten af boetten är ett landskap med
ett träd, hvari Kristinas jakttroféer äro
upphängda. Urtaflan, hvars siffror en
gång varit bildade af diamanter, har ett
landskap med herde. Rundt klockans
kant går en rad ovala emaljer med
emblem och i bleuclair mourant, en färgnyans
som är synnerligen typisk för konstnären.
Det är ett emalj arbete af rang
konstnären här har åstadkommit; trots det
ytterst lilla formatet står allt klart och
säkert, ingen nyans har slagit fel i
bränningen. Om ej färgen verkar så förnäm
som t. ex. på Jean Petitots porträtt af
drottning Änna af Frankrike, som ligger
i samma monter, så är den i stället så
mycket mer lysande och praktfull —och
det var ju dessa egenskaper som
1600-talets Sverige mest älskade hos färgen.
I något förhållande till Kristinas
ur-boett får man väl sätta den som
konstnären senare utförde för Magnus Gabriel
De la Gardie. Landskapet och Atalanta
finnas här kvar, men i stället för
drottningens triumfer fanns på denna Maria
Eufrosinas porträtt och Paris’ dorn. Det
förefaller som om beställaren, som nu var
i onåd, härmed har velat visa sin gemål
en artighet, men på samma gång gifva
drottningen en pik. Magnus Meleager
hade undgått Atalantas spjut, och
Magnus-Paris hade nu valt och valt det bästa.
— At grefven utförde han dessutom ett
porträtt af denne och ett af hans gemål,
båda med vapen på baksidorna.
Från denna tid hafva vi bevarade
ett emaljporträtt af Kristina som ung och
på höjden af sitt utseende, medan ännu
något af det flickaktigt mjuka fanns kvar
och innan ännu skärpan i dragen hunnit
bryta igenom — ett mycket godt arbete,
där färgens glans framhålles genom att
den är satt mot den svarta bakgrunden.
Signac har också målat henne i miniatyr
som äldre i denna bleka och tunna färg,
som han vanligen i denna teknik använde,
och hvarigenom han lyckades skapa
något så utsökt som porträttet af den unga
dam, som antagligen med orätt kallas
grefvinnan Bonde (i SinebrychofTs samling).
Då han använder samma
målnings-sätt för miniatyrer af män, blir resultatet
ofta icke lyckadt — så de två af Gustaf
II Adolf i Historiska museet. Han hade
ju för resten icke sett konungen, så att
porträtten, som båda äro gjorda efter
samma original, hufvudsakligen ha sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
