Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Honoré Daumier. Af Carl G. Laurin. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
CARL G. LAURIN
KRITIKERNA. LITOGRAFI.
fat hans öra, och han såg det kejserliga
gardets hjälmar glänsa i solen. Hans
sällskap ville stanna och se kejsaren
passera. »Nej», utbrast han, »jag har
aldrig sett honom, och jag vill aldrig
se denne olycksbringande man!» Den
stora förödmjukelsen 1870—71 berörde
Daumier ovanligt smärtsamt. I tre af
sina allra bästa hatbilder har han
skildrat sina känslor. Ratapoil talar för
kejsardömets återupprättande: »Ni
behöfver ej tala om dess anspråk på vår
tack, här ha vi dem», säger bonden,
visande på de brända kojorna. Nej, »det
här ha dödat de där», utropar med
förtvif-lans indignation och auktoritet en varelse
pekande på folkomröstningens valurnor,
ur hvilka kejsardömet framgått, och på
de i kriget 1870 stupade. Slutligen har
han skildrat hur de klerikala makterna
efter kriget reste hufvudet. Det är den
hemska bilden: Den ena invasionen
efterträder den andra. Tyskarna lämna
Frankrike, men en spöklik procession jesuiter,
hungriga och magra som gamar, tåga
in i det olyckliga landet.
Som målare har Daumier varit af en
betydelse, hvilken nu mer och mer er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
