Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hemma. Skiss af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMA
Skiss af GUSTAF JANSON
N KARL, hvars dräkt och
hållning angaf sjömannen, vek
om hörnet. Så snart han
gjort det, hejdade han sig
och stirrade förundrad nedåt gatan. Han
hade synbarligen väntat något helt annat
än det han såg. När hans
öfverraskning lagt sig, skakade han hufvudet
flere gånger å rad, medan han mumlade:
— Kors . . .! Nä men . . .! Jag må
säja . . .!
Efter att ha gifvit sina känslor luft
gick han vidare och ställde sig att se
ner på platsen för grundgräfningen. Till
höger om honom arbetade en ångmaskin,
som drog upp hejarna till ett par
pål-kranar, till vänster hamrade ett halft
dussin släggor mot lika många borrstål.
I midten svängde en lyftkran upp ett
väldigt stenblock på en vagn, som en
stor, hvit häst sedan släpade uppför en
träbro.
Sjömannen gick ut på bron,
passerade ett anslag, som förbjöd obehöriga
att träda inom planket utåt gatan, och
klef ned på arbetsplatsen.
— Söker han arbete? frågade en
snäsig stämma inifrån ett litet skjul,
hvilket tjänstgjorde som kontor.
— Nää. — Sjömannen gick oberörd
vidare. — Jag har bott här förut. —
Han stannade nära lyftkranen och åsåg,
hur ett nytt block lyftades på en annan
kärra. Så betraktade han hejarna och
nickade gillande åt en pumpinrättning,
ur hvilken smutsigt vatten skvalade ned
i en träränna. Till slut iakttog han, hur
några karlar vid ett tråg blandade
cement och makadam.
Den förvåning, som först gripit honom,
hade efterträdts af ett nyväckt intresse.
Han tog dock icke så mycket notis om
de olika arbeten, som utfördes på denna
fläck, han tycktes i stället söka
rekonstruera en bild af något, som fordom
funnits här. Ett par gånger nickade han
liksom bekräftande åt ena sidan, strax
därpå log han gladt mot något, som
endast han såg, och slutligen mätte han
den ungefärliga höjden af ett osynligt
föremål. Så snart han orienterat sig,
skrattade han godt.
En stenarbetare, som iakttagit honom
på afstånd, närmade sig.
— Hör nu ä det inte Karl? frågade
han och tangerade sitt hattbrätte med
ett finger.
Sjömannen väcktes ur sina
funderingar och mönstrade frågaren, hvarvid
ett igenkännande leende flög öfver hans
drag.
— Min själ, ä det inte Sandén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
