Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvem var räddast? Ett sommarminne af Valfrid Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
VALFRID EK
farbror göran.
Farligt, hvem har sagt, att det är farligt!
Men fruntimmer har nu sina idéer.
eli.a.
A fruntimmer! Liksom inte vi vore lika
duktiga som någon karl.
karbror göran.
Ja, jag kan just märka det.
valfrid
(till Ella).
Farbror har sådana gammalmodiga idéer om
kvinnan.
ella.
Verkligen? Vill ni inte medge kvinnan lika
rättigheter med mannen? Då ska vi disputera.
Sitt ned litet! Kom så med era invändningar.
Jag skall slå er punkt för punkt. (Sätter sig ned
och böjer sig fram med händerna på knäna.) Ar
vi kanske mindre intelligenta? Vill ni påstå det?
Ja, säg det hara, det gör ingenting alls, jag skall
genast kullbevisa er. (Drar fram en stol åt
honom bredvid sin, han sätter sig och ser på henne
med beundrande blickar. Ef tet en paus hvartmder hon
halft generad, halft förargad lägger märke till hans
ögonkast) Ni påstår alltså det! Nå! Har vi inte
i vår tid’ en kvinna, som visat sig äga lika stort
matematiskt snille som någon man ? Neka det,
om ni kan! Jag är enkom i Stockholm för att gå
på hennes föreläsningar.
farbror göran.
Såå! lilla fröken är student.
ella.
Ja — och det blef jag lika ung som någon
pojke — och med högre betyg än de allra flesta
af de dumma pojkarna.
valfrid
(som flera gånger gått och sett utåtfrån balkongen).
Det är bra besynnerligt att inte Kristin är
här än. Vi kunde väl åtminstone fått bjuda
farbror på litet te.
farbror göran.
Tack skall du ha — ja vet du, uppriktigt
sagdt — mina gamla fruntimmer skulle bort i kväll
— och jag kunde, förstås, fått litet te på mitt rum,
om jag velat, men nu sa jag verkligen till dem,
att jag skulle gå till bror Ek och supera — inte
för att det skulle vara det minsta svårt för mig
att få litet te på mitt rum, om jag hade sagt till,
förstår du — men nu sa jag, att jag skulle gå
bort, annars, när jag säger till, kan jag alltid få
•— di är så hjärtans beskedliga, mina gamla
fruntimmer — verkligen så fulla af den finaste
uppmärksamhet för mig — men när jag nu sa, att
jag skulle gå bort. — När var det hon skulle
komma, Kristin, sa du?
valfrid.
Hon skulle komma med åttabåten. Men nu
är klockan snart nio.
farbror göran.
Nej, hvad är det nu du säger, min lilla vän,
med åttabåten? Från staden med åttabåten
valfrid.
Javisst! men hon är ju åtta för länge sedan.
farbror göran.
Men hur skulle hon kunna ha kommit med
åttabåten, min snälla vän, när den aldrig lagt till
här? Hade hon varit med, så hade den lagt till
— det kan du då nog begripa — den lägger ju
alltid till, när det är någon med.
valfrid.
Har den kommit då?
farbror göran.
Naturligtvis har den kommit. Jag såg den ju
gå förbi, när jag koin hit för mer än en half timma
sedan. Hur kunde du tänka, att den inte skulle
ha kommit, när du vet, att den alltid brukar komma
klockan åtta. Hvarför skulle den inte komma kloc.
kan åtta i dag, när den hela sommarn hvarenda
kväll har kommit klockan åtta.
valfrid.
Och den lade inte till; det kan jag då inte
begripa.
farbror göran.
Men det är ju lätt att begripa, min söta vän. ■
Den lade inte till, därför att hon inte var med.
Hvarför skulle den lägga till, när ingen var med?
Det brukar den ju aldrig göra.
valfrid.
Nej, det förstås ! Men jag menar bara, att jag,
inte kan begripa, att mamma inte skickat henne.
Hon visste ju att vi inte hade någon, som
hvarken kunde ge oss mat eller bädda åt oss.
farbror göran.
Koka te och bädda. Och det kan inte så
gamla flickor göra själfva! Hör nu, säg mig mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
