Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅR AN»
93
august blanche.
hade ju f. ö. själf upptagit Fredrika
Bremers gestalter i Baron Julius K.), men
väl med hänsyn till den skyddande
förklädnad, hvari boken framträdde, och
det är svårt att förstå, att Rein kan
anse beskyllningen härför något sökt,
därför att ordet »fortsättning» skulle
varit tillräckligt att varsko köparen.
I anslutning till båda skrifterna
författade August Blanche en tredje, som
han kallade Sara Videbeck. Blanches skrift
är hållen i en helt annan tonart än den
något kyliga, lugna skildringskonst, som
Snellman i anslutning till själfva
ursprungsboken valt. Blanches skrift är delvis
parodisk, delvis rent burlesk, på- sina
ställen en smula cynisk. Bilderna äro
drifna till karrikatyr. T. ex. »för
sjuklingen, i hvars sönderslitna bröst döden
med förfärlig aptit spisar sitt lungmos»
eller »äfven jag, tänkte Sara, är en
sönderbruten fönsterruta, äfven jag är
sönderbråkad i oändliga skärfvor, men hvarje
skärfva emottager ännu lika klart solens
ljus, och samma väsende som, då det
var helt, blott belystes af en enda stråle,,
emottager nu, sönderkrossadt, tusende».
Innehållet är följande:
Albert har icke drunknat. Han har
räddats från Norrströms vågor, blifvit förd till
Finland, där han verkar som skådespelare
och utvecklar sig till en Don Juan. Efter flere
år kommer han till Lidköping, där Sara boi\
och där äfven fröken Celestine slagit sig ner,
båda i nya förbindelser. Föräldrarnas lösliga
förhållande hämnar sig på barnen. Slutet är
för öfrigt rätt kvickt. Då man ej visste hvart
man skulle göra af Saras och Celestines barn
ropade prästen: »Ett ljus går upp för mina
ögon, jag vet blott ett enda ställe, där sympa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
