Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅR AN»
99
israel hwasser.
bref till fru Hebbe skrifver han år
1843:
»Fredrika Bremers Dagbok har gjort mig
nöje, emedan hon liksom Torparförfattarinnan,
under begäret att bevisa huru orätt Sara
Wide-beck, stackars människa, har, kommer —
alldeles mot sin vilja — att bevisa hur rätt hon
har. Detta tyckes ständigt vara ett eget och
besynnerligt öde för Saras ovänner.
Allvarsamt sagdt är det besynnerligt nog, att då Sara
själf säger ingenting och gjort så i flera år, kan
dock ingen låta bli hennes ämne.»
Han tog emellertid upp till
granskning både friherrinnan Knorrings och
Fredrika Bremers arbeten — tillika med
sin egen samtidigt utkomna roman »Tre
fruar i Småland» — i en särdeles
intressant artikelserie Paragrafmoral ofh
själsmoral i Aftonbladet (Dec.
1843—Januari 1844) och påvisade där det
mot-stridande särskildt mellan Torparens
händelser och dess fabula docet. Han gör
där till slut följande resumé af de tre
författarnes ståndpunkt:
nKiisinförfattarinnan omfattar det äldre
systemet, Paragrafmoralen; vi veta visst icke
om hon gör det af fullt hjärta, men hon låter
sina romaner uttala sig i den tendens att om
ett ondt, ett olyckligt, ett misstag eller ett
brott tilldragit sig, så har det att perpetuera
sig till ständig, ofta till stigande olycka. Det
är däremot Själsmoralen eller det nyare
systemet för det ondas behandling, bestående i
utrotning däraf genom förbättring till andlig hälsa,
som Törnrosförfattaren något skarpt uttalat
och emot hvilken kusinförfattarinnan således
satt sig i opposition, för så vidt hennes yttrade
maximer tala, men mindre genom den utgång
hon låter händelserna få, hvilka merendels
alltid aflöpa i Törnrosförfattarens sens. Fredrika
Bremer önskar hålla medelvägen mellan
paragrafmoral och själsmoral. Om man vill kalla
törnrosorna och kusinerna för själfva de bägge
hvarann motsatta polerna, hvilket man i visst
fall kan, så bilda Fredrika Bremers arbeten ett
slags ekvator dem emellan. Hon gör väl
någon gång ett utfall till paragrafmoralens fördel,
men till det inre lif, hennes teckningar
egentligen afspegla, står hon ganska nära
törnrosornas sida.»
v.
Personligen vållade »Det går an»
Almquist mycken förtret och blef ett
hinder för hans befordran — och rent
af en medverkande orsak till hans eko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
