Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kungliga dramatiska teatern och dess konstnärliga utsmyckning. Af Axel Lindegren. Med 35 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 AXEL LINDEGREN
Af alla nu lefvande svenska målare
har ingen såsom Carl Larsson förmått att
hålla vid lif den äkta naivitet, som lifvets
vedermödor och kulturens offertjänst hos
flertalet människor afnött eller steriliserat.
Den Larssonska naivitén har något
barna-fromt och älskligt öfver sig, som den
öf-verkultiverade materialisten finner löjligt
och tyder som omogenhet eller rent af
som otillräknelighet. Naivitetens äkthet
bevisas bäst därigenom, att den låter sig
bäras upp af en beundransvärd teknisk
abandon, som ej väjer för några formella
svårigheter.
Carl Larssons målning är som
dekoration kanske väl brutal, må så vara, men ej
rå eller hård. Den schockerar mången, och
det förstår jag, men hvar och en med
hufvud och hjärta på rätta stället måste
snart bli ense med sig själf, att han här
har öfver sig ett beundransvärdt
konstverk, ett alster af ett af de förnämsta
koloristiska genierna i vår tid.
Här måste jag, innan jag vågar
försöket af en utläggning af konstnärens
idé, inflicka ett beklagande af, att de
båda i stil främmande och harmonien
störande kolossala landskapsmålningarna af
Gottfrid Kallstenius och Alfred Bergström
här ha fått sin plats. Det är ett missgrepp,
hvars ledsamma konsekvenser endast
kunna mildras af medgifvandet att
vederbörande byggherre och arkitekt velat
i så stor utsträckning som möjligt
bereda hem för konstverk af olika slag.
Konstnärerna ha ingen skuld i detta
missgrepp, som kanske först nu, när allt
står färdigt, blir tydligt för hvar och en.
Hela rummet borde ha utgjort ett slags
neutral omramning kring
plafondmålningen, som utan olägenhet hade kunnat
vara rätt betydligt större. I mitt tycke
kunde gärna hela tunnhvalfvet ha utgjort
målningsgrund, men måhända skulle
kostnaden för en så omfattande färgprydnad
ha ställt sig oöfverstiglig.
i vestibulen föranledt detta slag af
ornering, hvars öfverensstämmelse med
yt-terfasadens är iögonfallande och lycklig.
Det stora tunnhvalfstaket är hvitmenadt
och sluter sig som en lugn ram till Carl
Larssons märkliga plafondmålning.
Denna målning är en af denna
byggnads största sevärdheter. Den är ett
alster af en ännu frisk och sprudlande
konstnärsfantasi, hvars rötter hämta
näring från den svenska kulturens
saftbe-mängda jord, och som tager intryck af
dalahembygdens koloristiska traditioner
och dess natur.
TRAGEDIEN. STATY AF TEODOR
LUNDBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>