Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Min resa till Finland 1819. Af Henny Franzén. En gammal dagbok meddelad af Anna Maria Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
HENNY FRANZÉN
EN 17 Juni började vi efter
några väntningar och
uppskjutningar vår
såmycketom-talade resa. Emellan Lennes
och Leppe hvilade vi först, och satte oss
under några trän, der en stor russin och
mandelstrut litet lifvade oss, den dagen
var det mycket varmt. Hjelmaren låg
ända invid, och en holme med trän
syntes midt i sjön, det var just mycket
vackert. Många små malheurer hände oss
likväl, det första var att Pappa hade gådt
till strand och der föll aldeles omkull.
Efter en stund fortsatte vi vår resa, och
kom till ställen nära Botten som äro
alldeles förtjusande vackra. Först kommer
man till Julta gården, när vi kom fram
dit, skulle Pappa ha sina glasögon och
fant dem icke, då lunkade Ulla och jag
af i värmen, jag med min kappa
uppkastad på halsen, med ett förskräckligt
pustande spatserade vi af ’/i-dels väg,
men oaktadt allt vårt besvär, fant vi dem
icke. Vid Julta är sjö, och höga Ekträn
rundt omkring, på ena sidan om vägen
stod tysta hemlighetsfulla granar, på den
andra lätta hoppande björkar och midt
ibland dem höga Ekträn som höllo sina
armar utsträckta liksom för att skydda
de små flyktingarna. Därifrån kommer
man till Fogelsta der det är rätt vackert,
och så till Es, på ena sidan är vatten och
parker med vackra byggnader. På den
andra ett högt berg med Ekträn. Jag
inbillade mig just som jag såge gamle
åldersstegna män som slutat sin vandring
här på jorden och nu gingo allt högre
och högre på fullkomlighetens trappa
och der på spetsen skulle af lätta skyar
emottagas och föras till odödlighetens
land.
18. Eskilstuna har en mycket vacker
belägenhet och ser ut att vara en
treflig stad. Der åt vi en präktig »dejeuné»
hos Odelbergs och kom till Stockholm
lördagen d. 19. Staden med sina höga
byggnader frapperade mig nog men nog
trifs jag bättre på landet (tror jag) lilla
holmen som syns vid Norrbron fann
jag mycket vacker.
3 dar voro vi der och den 23 om
morgen kl. 6 seglade vi af, när vi kom
på sumpen, då tyckte jag att det var
för besynnerligt att ge sig ut på ett så
stort haf, med tårar tog jag afsked af
Ulla och Fia samt alla våra goda vänner
i Stockholm, om afton seglade vi öfver
hafvet, himmeln såg vi öfver oss,
himmeln under oss, kan man då vara
lyckligare och ändå var jag rädd och
hemsk.-En mängd sjösjuka lågo på ena sidan
om däck, Louise och jag i pelsar bodde
på andra sidan, och en Herre i grön
bonjour-rock gjorde oss sällskap. Kl. 12
var vi redan öfver hafvet, och tog då
änteligen vårt parti att gå ner i Kajutan.
Midsommardagen var en präktig vind,
om afton kom vi till Finska Skärgåln.
Der upplifvades på en gång för mig,
alla minnen af en förfluten tid, på lätta
skyar tyckte jag mig se min förra mamma,
min späda barndom, hennes död,
ängslig blef jag inte. Herre Gud hvad jag
är lycklig, tänkte jag, det är min förra
Mor, som talar genom den här till mig,
talar och ger mig exempel till att bli
dygdig, O! mitt hjerta var i den stund
så tacksamt, och rörd lyftade jag mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
