Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hans Hildebrand och den svenska medeltidskonsten. Af Johnny Roosval. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HILDEBRAND OCH DEN SVENSKA MEDELTIDSKONSTEN 223
en af grundläggarne för den vetenskapliga
arkeologien i Norden. Men ett sådant
grund-läggarskap som hans är ett som alltför lätt
förgätes eller skjutes åt sidan. Museet med de
sanningar, om hvilka det vittnar, blir snart ett
commune bonum, anordningarne förändras, och
enhvar, som skrifvit den minsta lilla athandling,
går lättare till odödligheten än den storhet,
som osjälfviskt lade grunden, på hvilken alla
följande undersökningar till en betydlig del
hvila.»
Hans förtjänst om vår konsthistoria
har i första rummet varit af den art,
för hvilken han på sin tid ärade
Thomsen med komplimanger, som nu från de
svenska konsthistorikernas sida kunna
räckas till Hans Hildebrand.
Men därtill inskränker sig icke hans
förtjänst om sagda vetenskap. I en rik
produktion har han behandlat spridda
delar af medeltidens konsthistoria. Utan
att hafva gifvit en organisk bild däraf
— det är ännu i dag för en person
svårut-förbart — har han redan genom sina
upptäckter och öfversikter låtit ana, att här
finnes en lefvande konst, ett historiens
rinnande vatten. Hans lilla handbok i
svensk medeltida konsthistoria är
visserligen, det måste medgifvas, äfven i sin
andra upplaga svårt behäftad med brister
och står totalt utanför den nyare
ut-och inländska forskningen, men den är
likväl en svensk sammanhängande
medeltidskonsthistoria, som icke saknar
genomgående synpunkter. Den svenska
medeltidskonstens fordom dunkla och ofarbara
haf har han dock genomseglat och med
denna Vega-passage gifvit oss, utom
många erfarenheter, framför allt lust att
fortsätta på upptäcktsresornas bana.
Den bredaste ryggen i hans litterära
produktion visar det bekanta verket
»Sveriges medeltid». Denna bok är ett
museum med mänga stora salar, där
föremålen ordnas mindre efter
kulturhistoriska än kulturstatistiska rubriker -—
godtyckliga men lämpliga som en första
Fot. H. Andersson..
HANS HILDEBRAND 1907.
klassifiering. Artificiell, men nödvändig.
I »Sveriges medeltid» syns samma
sträfvan, som fyllt museumsmannen: samla,,
samla, samla. (En sträfvan som på sin
tid förebråddes (!) honom såsom onyttigt
hopande. Se den nyss citerade skriften
om »den vetenskapliga fornforskningen»
af 1873.) Forskningen befinner sig här
på larvens stadium, samlareaptiten
känner inga gränser. Hvarken larv eller
puppa ha vingar. Men deras stadier
äro-oundgängliga förberedelser till syntesens
fjäril.
En del af »Sveriges medeltid» är ännu
icke utkommen, den som speciellt skall
behandla konsten. På hvilket trappstege
af materialordnande som denna del än
kommer att fixeras i tryckarken, visst
är att den är efterlängtad och att
konsthistorien kommer att mycket profitera
af att erhålla, koncentrerad i ett band,
Hans Hildebrands oöfverträffade
erfarenhetsrikedom på detta område.
Har vi alltså att tacka honom för det
samlarearbete han fullbordat under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
