Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bilderna. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDERNA
239
I Sverige infördes etsningskonsten af
österrikaren L. Loewenstam, som 1875 gaf
undervisning åt en del af våra yngre
konstnärer. A. H. Hägg och Tallberg studerade
den i England, Norstedt och Boberg i Paris.
Hvad Zorn beträffar, tror jag att han har
lärt sig den mest på egen hand.
Utrymmet medger icke att ingå på en
närmare karaktärisering af Zorns
världsberömda etsningskonst. Jag får nöja Lmig
med att hänvisa till de tidigare i Ord och
Bild afbildade af hans etsningar: »En
etsare» (själfporträtt, 1894 sid. 433), »En
skål i Idun» (1895, s. 481), »En irländska»
(1896, s. 385), »Porträttstudie» (1900, s.
433) samt »Herr och fru Pontus
Furstenberg» (1902, s. 337).
Zorn utförde 1898 sitt kända porträtt
i oljemålning af konung Oscar. Samma år
tillkom äfven etsningen, som är en helt
och hållet själfständig sak. Såsom förut
tillkännagifvits, står det
helårsprenumeranter på Ord och Bild öppet att till ett pris
af 5 kr. erhålla en fotogravyr af
originalets storlek efter detta förträffliga porträtt
af vår bortgångne konung.
Utom denna etsning har Ord och Bild
bragt sina läsare följande porträtt af konung
Oscar: Edvard Perseus’, å Musikaliska
akademien (1908, s. 65), Georg von Rosens, å
Stockholms slott(i897,s. 385), Oscar Björcks,
å Drottningholms slott (1892, s. 1), Georg
Arsenius’ ryttarporträtt, å Stockholms slott
(1895, s. 433), Anders Zorns, å
Stockholms slott (1898, s. 449), en
handteckning af Emil Österman (1908, s. 69) samt
norrmannen Gustav Vigelands byst (1904,
s. in).
Under sin kronprinstid blef konung
Gustaf V porträtterad af Georg von
Rosen 1883 och af Oscar Björck 1900. Det
senare porträttet, som afbildades i Ord och
Bild då det första gången utställdes, inflöt
å nyo i vårt första häfte till erinring om
konungens tronbestigning.
Skalden Holger Drachmann som afled
i Hornbæk på Sjælland den 13 januari
vid 61 års ålder, hade i målaren P. S.
Kröyer en vän, som många gånger
återgaf hans drag i konstnärliga
framställningar af olika slag. På 1880-talet
modellerade han hans byst. Ett stort porträtt
i knäbild, tillhörigt Drachmanns förläggare
Gyldendanske Boghandel, förekom på den
internationella konstutställningen i Stock-
holm 1897. Några år senaré målades det
porträtt i litet format, som är återgifvet i
vårt andra häfte. Tidigare (1903) hafva
vi meddelat en förträfflig porträttteckning,
först synlig i en lyxupplaga af romanen
»Kitzwalde». Till Kröyers senaste större
arbeten hör »S:t Hans-bålet på Skagen»——
en figurrik målning, på hvilken Drachmann
och hans tredje hustru intaga en
framstående plats. På De Fries utställning i år
exponera Kröyer en följd af smärre
interiörer och situationer från Drachmanns hem
på Skagen.
Ett svenskt skaldeporträtt, som är
förtjänt af uppmärksamhet både såsom
konstverk och porträtt af en märklig samtida
person, är Richard Berghs August
Strindberg. Taflan är beställd af bokförläggaren
K. O. Bonnier och införlifvad med dennes
porträttgalleri af svenska författare. Den
var exponerad på Konstnärsförbundets
utställning i Uppsala för ett år sedan. Jag
anför här några ord, som jag då skref om
detta konstverk:
»Under det att Eldh i sin byst, i
likhet med Chr. Krohg i ett porträtt från
1893, fattat Strindberg såsom det härjade
och halft förtärda offret för sin egen
våldsamma och monomana fantasi, med
dragen genomplöjda af all lefnadens och
tankarnas tvedräkt och slitningar, har Bergh
sett honom från en alldeles motsatt sida.
Han är för honom den oåtkomlige och
ofrånkomlige, pansrad i sin auktoritets hårda
och bittra myndighet, dragande sig in i sitt
soffhörn med en blick af stålfast vilja, som
vant sig att se allt på långt afstånd, och
man erinrar sig mottot på Mäster Olof:
Spentere mundum, spernere nullum, spernere sese,
Spernere spemi se, quatuor hæc bona sutit.
(Förakta världen, förakta ingen, förakta sig själf,
förakta att föraktas — detta är fyra goda ting.
Ingen af dessa uppfattningar ger någon
uttömmande bild af Strindberg, men något
dylikt begär man icke. Strindberg lämnar
åt hvarje tolkare och tydare en rest af
gåta, och man kan mot Berghs psykologi
blott anmärka, att den är allt för klart
tänkt och klart formulerad för att man
skall få det intryck af hemlighetsfullt och
sällsamt öde, som ensamt kan gifva
helhet och sammanhang åt den nästan
mytiska gestalt, som Strindberg i lefvande
lifvet är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
