Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fru Anna Maria. Af Mila Hallman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
MILA HALLMAN
skild anledning drickas ur, blef det
något öfver borde det föras till
Stockholm, Anna Maria behöfde det åt
tjänstfolket. En tjänarinna, hustru Ingrid,
hade innestående lön att fordra; Anna
Maria ger order till sin Jönsson att
utbetala den. Någon gång synes
Cron-berg själf tagit del af det inre
regementet på sitt gods, såsom då han ger
befallning att låta »Hr Erick i Södertällie»
få den årligen återkommande gåfva han
brukade erhålla från Hanstavik, hvad
det var nämnes icke, men väl att
Jönsson hade bäst reda på det. Detta bref
skrifver icke Cronberg själf, det fick hans
bokhållare Gustaf Rydingh göra,
husbonden endast undertecknar. »Sådane
Perzedlar som han behöfuer i
Spanne-måhl eller annat» tillägges efter.— Herr
Erik var präst.
Mjölnaren på Lina gård skulle hålla
sitt bröllop, och Anna Maria befaller
Jönsson gifva honom en spann malt och
en spann råg till bröllopshjälp. Jönsson
hade mycket att ställa med, Anna Maria
visste att en af korna därute skulle kalfva,
och befallningsmannen förmanas att akta
henne väl. Jönsson borde på samma tid
sköta om sig själf, han hade huggit sig
i foten, och hans matmor ber honom
söka bot hos barberaren i Södertelje, på
hennes bekostnad. Allt har Anna Maria
reda på och om en fattig underhafvande
klagar sin nöd, söker hon hjälpa. 1670
skrifver bokhållaren Rydingh till Jönsson
om ett sådant fall. I flera år hade »den
goda Frun» hjälpt den fattige Daniel i
Djupedal, hvars enda egendom var en
stor barnflock; han hade ömkligen klagat
sin nöd och nu skulle han få en gåfva
af en halftunna mjöl att baka bröd af.
»Gudh wälsigne Herrefålket detht
1000-faldt igen», skrifver bokhållaren.
Hon måtte varit en mönstergill
husmor, fru Anna Maria, och hennes
faktotum Jönsson en mångkunnig man. Icke
nog med att han skulle skicka in
allehanda slaktadt fjäderfä till sin matmor
i staden, han skulle också kunna brygga
smultronvin. Han fick sig tillsändt en
half åm franskt vin som han borde
förädla sålunda, att han »giorde en påssa
och hängde den öfver halfåmen, och
alltid så småningom tryckte det uth» •—
smultronens delikata saft i vinet, förstår
sig. Vidare skulle han »upkiöpa en
hel hoper medh halån både åth öhl
och win». Hallon i öl, kan undra hur
det smakar ? Någon fru, som är
be-gifven på experiment, kan ju försöka.
1672 är fru Cronberg själf ute på
Hanstavik, men ger ändå sin förtroendeman
skriftliga order, såsom då hon i oktober
— datum glömdt som vanligt — skrifver
från »hansta» att han skall låta »mor
uti tälie» — hvad denna nu var för en —
»bekomma två tunor gått korn, och fem
Märcker humbla, som och en tunna
kål».
Ett par månader förut var fru Anna
Maria i Stockholmshemmet; på
efter-sommaren stodo ett par af hennes
underhafvande i begrepp att bilda hjonelag,
och matmodern håller bröllopet, fast
hvarken hon eller Cronberg då kunde
vara närvarande ute på Hanstavik. Hon
skickar Jönsson en lång skrifvelse med
detaljerade order om hur han skulle
styra och ställa vid högtiden. Gäster,
välfägnad, brudklädsel, allt som hörde
till tänkte hon på, med undantag af
vigselförrättaren, men det var väl »herr
Erik», som ju årligen ihågkoms med
en present, och han var kanske någon
sorts huspräst på gården. Brefvet lyder
i sin helhet som följer.
»Johan Jönsson. — äffter iagh sir åss
omöglit wara at kunna komma denne
tiden uth, både för det ostadiga wädret
som och för annat för hinder skul, der
fore tycker migh bäst wara, at i låtten
laga till en Måltid åth Olåf Nilsson uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
