Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fru Anna Maria. Af Mila Hallman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
MILA HALLMAN
Maria 1,000 rdr. på två diamantsmycken
och Bartholinskan 90 dal. silf. på en
nål, besatt med rubiner och diamanter.
Och räntmästarens änka behöfde
mycket penningar för att kunna göra alla
rätt, något som hon alltid ville, och då
kontanterna icke räckte till, betalade hon
med husgerådssaker. En apotekare —
icke Douwes — fick alltså en del
sängkläder som ersättning, säkerligen för
apoteksvaror; stenhuggaren Johan Reals
änka emottog belåten sin likvid i
kopparsaker. Sannolikt hade väl hennes man
en gång försett Cronbergs nybyggnad
vid Slussplan — eller Skeppsbron som
det då hette hela vägen — med sten,
eller hade hans änka lämnat material till
Cronbergska grafven vid Södertelje.
Barberaren Carl Salinus godtgjordes med
ett stort skåp, en af tjänstflickorna på
Cronbergs södra malmgård fick en
malmgryta i stället för den resterande
penninglönen o. s. v. Vinhandlaren Tripp, som
hade en rest på sina långa vinräkningar
att fordra, nöjde sig nog icke med gamla
grytor och vestgötabolstrar, han ville i
stället ha 8 proc. på sina penningar.
Men dessa voro ju icke de största
fordringsägarna, landsdomaren Skunks fru
och hennes svärdotter Ebba de la
Cha-pelle efter henne hade mycket större
intressen att bevaka.
Midt uppe i alla sorger och bestyr
hade fru Anna Maria ett varmt hjärta
för de fattiga, och hon såväl som många
andra skänkte penningar till de
behöfvande. Hon synes hafva bestämt en
viss summa hvarje månad, tyd. n/i 1677
antecknas i hennes räkenskaper att »dhe
arma bekommit effter wahnligheeten för
denna månad 4V2 dal. Silf.» Så långt
efter sin makes död hade väl fru
Cron-berg kommit ur det värsta trasslet, men
de största skulderna kvarstodo alltjämt.
Det ser nästan ut som hade
kvar-låtenskapen efter Cronberg och hans
frus moder ordnats och klargjorts på en
gäng; men det är också mycket troligt
att en del papper hörande till
räntmästarens sterbhus förkommit. Det är i
alla händelser svårt att af de som finnas
i behåll få fullständigt begrepp om hur
allt hängde tillsammans. I alla händelser
delades de värdesaker i guld och dyl.,
som fru Anna Gyldenklou, född Bureus,
efterlämnade, d. u/®. 1674 emellan
hennes arfvingar, sönerna David, Jakob och
Gideon Gyldenklou — den sistnämnde
gift med sin systers styfdotter Maria
Euphrosyne Cronberg — och döttrarna
Anna Maria och Karin.
Det en gång rika och förnäma huset
föll allt mer tillsammans. Det var om
några år blifvet ett »förfallet hus», som
Cronbergs måg, sekret. Albert Loccenius,
adlad Tigerclou, gift med Anna Ingeborg
Cronberg, skref en gång i slutet af
1680-talet i ett bref angående sterbhusets
dåliga affärer. Den»ståtliga byggnaden vid
Skeppsbron hade blifvit såld -— utan
panträttsinnehafvarens, fru Skuncks
vetskap, påstods det; men detta är väl
dock tvifvelaktigt, åtminstone föreligger
i de Cronbergska papperen intet bevis
att så skett. Egendomen Hanstavik,
den landtgård, för hvilken fru Anna
Maria särskildt synes ha intresserat sig,
öfvergick också i främmande händer,
sedan den innehafts af stallmästaren
Reutercrantz — gift med Maria
Euphrosyne Gyldenklou, född Cronberg.
Reutercrantz hade igenlöst egendomen
af grefvinnan Christina Brahe, som haft
den i pant för 7147 rdr. specie. I
anledning af den rike handelsmannen Focks
stora fordringar i Cronbergska
sterb-huset måste egendomen till sist helt och
hållet gå familjen ur händerna. Detta
hade skett redan i början af 1680-talet.
En egendom i Finland, som Cronberg
rådde om, Miglisby i Kexholms län,
hade utarrenderats till en man, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
